Konsten att bli lurad

Jag gillar att spela schack men gör det ytterst sällan av en enda enkel anledning: Jag står inte ut med att förlora.

Detta är en ytterst sällsynt företeelse för mig. Normalt sett älskar jag alla möjliga sorters spel och måste inte vinna för att ha kul, så varför är schack annorlunda? Jag tror det har att göra med att det inte finns några ursäkter i schack. En förlust betyder att man har besegrats intellektuellt, och om så är fallet, betyder inte det att man är dum? Så vill ingen känna.

Detta är ett återkommande ämne för den som jobbar med desinformation. Om det är någonting vi människor avskyr, oavsett bakgrund, är det att bli lurad. Många gånger vägrar vi att erkänna om vi har blivit blåsta, och om vi väl tar oss över den tröskeln är vi oerhört duktiga på att rättfärdiga varför det skedde och förminska eventuella negativa konsekvenser.  

Desinformation är ständigt närvarande på sociala medier. Såväl individer som grupper, vissa med statligt stöd, kan tjäna mycket på att påverka hur vi tycker, tänker och agerar. Dock tror jag att en bidragande orsak till att desinformation finns överallt helt enkelt har med människors inställning att göra. Algoritmerna som styr vad som dyker upp i våra flöden må placera oss i filterbubblor baserat på hur vi interagerar med appen, men det är vårt beslut att stanna i dem, eftersom det är bekvämt när folk tycker och tänker som en själv och har liknande intressen. Lögner må spridas på sociala medier, men att inte ändra åsikt när fakta presenteras utan snarare insistera att man ändå har rätt, är också ett aktivt val.

De flesta av oss kommer nog ihåg hur många som plötsligt blev folkhälsoexperter och immunologer när pandemin slog till och ropade ut iden virtuella etern hur världen borde hantera covid och hur man snabbt blev frisk igen genom en uppsjö huskurer oavsett hur ofta de blev faktagranskade. Om vi fortsätter på samma spår finns det än idag människor som tror att aids utvecklades i en militärbas i USA trots att tidigare företrädare för såväl KGB som Stasi har erkänt att de låg bakom ryktesspridningen och att det finns dokument och brev från före murens fall som detaljerar hur och i vilket syfte ryktet spreds.

Att inte kunna urskilja sanning från lögn är har blivit allt vanligare i takt med teknologins utveckling, men att inse att det problemet finns och ha förmågan att erkänna att man kan bli eller har blivit lurad är en viktig del i att bekämpa desinformation. Det öppnar dörrarna för att ta till sig nya fakta och andra åsikter i stället för att gräva ner sig i ståndpunkter som kan vara helt felaktiga eller föråldrade och bidra till ett polariserat samhällsklimat. I detta moderna informationslandskap är det oerhört farligt att tro att man är immun mot att påverkas av falska narrativ och alla de verktyg nättrollen har i sin verktygslåda, samtidigt som man tror att alla andra är lättpåverkade, känslostyrda och lättlurade.

När jag är ute och föreläser om desinformation brukar jag ha med en övning där deltagarna får gissa vilka i en serie av bilder, om några, är äkta fotografier och vilka som är genererade av AI. När övningen väl är klar brukar jag fråga om någon tänker att de skulle kunna ha fått fler rätt om de tog det hela på större allvar och ”verkligen försökte”. Nästan alltid räcker ett flertal deltagare upp armarna, vilket jag respekterar. Alla blir lurade. Det som skiljer oss åt är om vi kan erkänna det och hur vi väljer att hantera det.

Kanske borde jag leva som jag lär och våga spela schack lite oftare.

‍