Hur vet vi att våra åsikter verkligen tillhör oss om algoritmer, nättroll, influerare och andra aktörer styr vad vi ser online och hur vår världsbild formas?
Willi Münzenberg, en framstående desinformatör aktiv främst under mellankrigstiden, poängterade vikten av att dem han försökte påverka skulle uppleva det som om deras övertygelser kom inifrån. Manipulationen skulle vara osynlig.
Om Münzenberg hade sett internet idag, hur hade han reagerat? Algoritmer styr innehållet som visas, sponsrade budskap kan rikta in sig på individ- och gruppnivå utan att tydligt markera vem avsändaren är och det finns inte ens någon garanti att det finns en människa bakom ett konto på sociala medier. Internet är varje manipulatörs lekplats och önskedröm. Samtidigt finns det en aspekt av informationsflödet som ofta ignoreras, vilket jag vill lyfta här.
Tillåt mig ställa en filosofisk fråga: Om någon eller någonting kurerar det vi ser och källorna vi litar på, varifrån kommer då våra övertygelser? Kan jag vara säker på att det är jag själv som inspireras av rättvisa kamper och eldsjälar som visas online eller är det vad någon annan vill att jag ska tro?
Detta kan låta lite väl esoteriskt, men det finns konkreta och högst relevanta exempel som kan konkretisera vad jag försöker säga. Skillnaden mellan unga män och kvinnors politiska lutning har ökat markant i många demokratier världen över det senaste årtiondet, och för mig är innehållet som visas i sociala medier en självklar bidragande faktor. Män och kvinnor får olika bilder, videor och budskap i sina flöden som skildrar helt olika världsbilder och ökad polarisering blir en närmast oundviklig konsekvens.
Könsgapet är en av anledningarna till att jag valde att skriva det här ovanligt filosofiska inlägget. Den andra är att jag för inte så länge sedan blev konfronterad av min egen okunnighet när jag, någon som har arbetat med omvärldsbevakning och läser alldeles för mycket nyheter, för första gången hörde om omfattningen av konflikten på Västpapua och hur somliga kallar den för ett folkmord. När var senaste gången du hörde någon i Europa demonstrera för ett fritt Västpapua? Konflikten tycks ha plockats bort från nyhetscykler och sociala medier, vilket gör den till en ytterst svår sak att ha starka åsikter om.
Självfallet kan inte varje kris i hela världen få lika mycket uppmärksamhet, men en förutsättning för människors fria vilja är att vi vet vilka våra val är. Om någonting döljs för oss kan det inte tas med i vår beslutsfattning, och hur kan vi veta vilka ämnen som sållas bort i den ständiga strömmen av information som produceras i den digitala tidsåldern?
Till dessa spörsmål har jag tyvärr inga svar, men det kan vara bra att stanna upp och reflektera över sakernas tillstånd lite då och då. Med det menar jag inte nödvändigtvis samhällets tillstånd och problem (trots att man gärna får tänka på och göra någonting åt dem också, såklart), utan mer grundläggande frågor som varför man tycker som man gör. Det är en fundamental byggsten som gör oss till de vi är.