Den wokeaste bloggen någonsin

Vad är det som får mig att formulera en så högtravande och rent infantil ingress till veckans blogg? Alla vet ju vilka utmaningar vi står inför med klimathot, krig i vårt närområde och en mycket osäker situation i Mellanöstern som kan kasta hela världen in i recession. Därtill en rad egna utmaningar på hemmaplan med gängskjutningar, utanförskapsområden och en ny sorts extremism som kryper allt längre ner i åldrarna.

Jag gör det just därför. Låt mig förklara.

Ibland är det svårt att orka hålla huvudet ovanför vattenytan. Vi bombarderas av svarta rubriker så till den grad att man drar sig för att läsa morgontidningen i ren skräck för vad den ska berätta. Vi sprider sedan detta vidare i våra sociala närverk som för varje delning förändras och förvanskas för att efter ett tag nästan helt tappa kontakten med sitt ursprung. Därefter formar vi våra tankar och åsikter utifrån dessa halv- och kvartssanningar vilket i sin tur bidrar till att rycka isär vårt samhälle i ytterligheter. De enda som i slutändan tjänar på den här utvecklingen är populisten och extremisten som kan peka med hela handen, gärna höjd i vinkel och uttala enkla sanningar som ”det är inte ditt fel det är deras” och i ett nafs har världen förvandlats till svart eller vitt, vi eller dom, ditt eller mitt.

Men!

Tänk om vi i stället väljer att se oss omkring med andra ögon. Att vi försöker ta till oss hur bra vi faktiskt har det, även om det såklart är jobbigt ibland. Vår demokrati är fortfarande stark. Blir jag sjuk kommer en ambulans och hämtar mig och jag får kvalificerad vård för några hundralappar. Mina barn får gå i en skola utan avgifter med både lunch och elevhälsa. Vi får ännu både rösta fram och bort de ledare vi vill och inte vill se och jag får fortfarande uttrycka min mening även om den skulle gå på tvärs med den som styr. Dessutom har vi trots klimatförändringarna ännu lite tid med ett förhållandevis stabilt klimat och en luft som är ren och klar i en natur som också står fri att nyttjas av alla.

Visst kan allt detta avfärdas som naivism men visst skulle världen bli bättre om fler vore lite mer naiva. Naiva i den mening att vi vågar tro på att andra vill oss väl och att saker går att förändra till det bättre. Tänkt tanken att det dyker upp politiker som ser framåt i stället för bakåt, som ser laget före jaget och som vågar säga att man inte har alla svar men jobbar på det. Med en sån ingång tror jag att det skulle bli lättare att se det fina hos varandra. Vi kanske till och med skulle börja tro på att ensam bara är stark tillsammans med andra och därmed rycka populistens och extremistens skarpaste vapen ur deras händer – utanförskap och bristande tillit. Kanske var det just det folket i Ungern gjorde i helgens val när Orban till slut fick respass.

Det här är en taktik jag försöker anamma även i det lilla. I mitt arbete mot våldsbejakande extremism när jag möter en skola eller en socialtjänst som är oroliga för en individ berättar man ingående kring alla svårigheter och problem som personen har. Min första motfråga blir ofta: ”men vad är det som funkar – när mår den här personen bra?” Såklart måste vi se verkligheten och jobba med det som är svårt men om vi väljer att göra det utifrån möjligheter i stället för problem blir det både roligare och lättare att bära för alla. Jag vet därför att det funkar och om vi vågar ta med oss positivismen ut bland andra kan det faktiskt smitta och påverka andra i sin syn på andra andra. Vem vet – kanske är det positivismen som blir vår nästa pandemi.

Ska jag försöka sammanfatta den här något (väldigt) spretiga text i något konkret så skulle det kanske vara modet att blicka framåt. Släpp sargen – det kommer att bli bra.

Och precis där steg solen över berget på andra sidan sjön.

//Lars

‍