ageralogogronbg2

Agera-bloggen

2022 > 04

Kändes det konstigt? Bra att du klickade och läser vidare ändå. Du kanske kände dig exkluderad, utanför eller förvirrad när du läste rubriken. Det är ofta vanliga känslor om man blivit utsatt för diskriminering.

Det handlar såklart inte om padel eller om vilken sport man spelar utan om att bli sämre behandlad på grund av den du är.Diskriminering enligt lagen är att bli behandlad annorlunda på ett negativt sätt utan anledning. Att inte erbjudas samma eller att nekas möjligheter, service, information, förmåner eller stöd, från vården, myndigheter på jobbet eller i skolan. Och att det har ett samband med kön, sexuell läggning, könsidentitet/könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning eller ålder.

Icke-diskriminering är inte valbart, det är inte en åsikt och det är inte en prioriteringsfråga. Det är heller tyvärr inte en verklighet överallt än. Men det är ju faktiskt lag och en minimigräns för hur människor får bli behandlade. Det är inget mindre än en hörnsten i vårt demokratiska samhälle att ingen ska bli diskriminerad, det kan vi läsa om i det första kapitlet i grundlagen.

Ändå upplever människor diskriminering varje dag. Det kan ofta kräva både extra ork och mod av den som blivit diskriminerad att hävda sina rättigheter i den diskriminerande situationen. Diskrimineringen är inte alltid per automatik synlig och den kommer inte alltid upp till ytan, men den känns.

På antidiskrimineringsbyrån jobbar vi varje dag för att sprida kunskap om jämlikhet, mänskliga rättigheter och inkludering i Värmland. Ju fler som känner till lagen och vad diskriminering är och inte är desto större möjligheter att bli kvitt det.

Alla som har frågor om jämlikhet och inkludering är välkomna att kontakta oss, vi arbetar för alla de som bor i Värmland och för att det ska vara ett län för alla!

Etiketter: jämlikhet

Så här i påsktider funderar jag lite över i vilken grad Jesu korsfästelse har kommit att påverka den antisemitism vi ser i världen idag. Narrativet om att judarna mördade Jesus och för alltid ska straffas för sitt Gudamord har överlevt i tvåtusen år. En berättelse som uppstått ur människans till synes omättliga behov att hitta en syndabock. Ett behov som sedan blivit måltavla för ett annat, inte så klädsamt drag nämligen - hämnd.  
Hämnd, ett verktyg som har kommit att bli terrorismens kanske främsta men samtidigt mest felriktade drivkraft i vår tid. 

  • 1 juli 1946 i den lilla sydpolska staden Kielce försvann en åttaårig pojke från sitt hem och sina kristna föräldrar. Två dagar senare kom han tillbaka och berättade att han hållits fången i en källare. Pappan drog genast slutsatsen att det var judar som tillfångatagit hans son och stängt in honom i källaren i lokala judiska kommitténs hus där 150 judar för tillfället var inkvarterade. Detta blev upprinnelsen till den värsta pogromen mot judar i Polen efter andra världskrigets slut.  För att försöka göra en lång historia kort så samlades en mobb från den kristna delen av befolkningen i staden och attackerade, den för övrigt källarlösa lokalen och dödade 42 personer ur den judiska församlingen som hämnd för det påstådda brottet. Något man helt saknade bevis för. 
  • Nästan precis 70 år senare 4 december 2016 går Edgar Maddison Welch in på pizzeria Comet Ping Pong i Washington och öppnar eld med ett automatvapen. Han gör det för att rädda de barn som han tror sitter inlåsta i källaren, i den för övrigt källarlösa lokalen. Han vill hämnas barnen som fallit offer för den påhittade pedofilring där bland andra Hillary Clinton anklagats för att tillfångata, utnyttja och döda barn. Något han helt saknade bevis för. 
  • 7 april i år kom sorgen och skräcken upp till ytan igen för de som drabbades av terrordådet på Drottninggatan fem år tidigare. Själv befann jag mig precis där den aktuella dagen bara en halvtimme innan, men lämnade Stockholm med ett av de sista tågen som rullade ut från stationen helt ovetande om det kaos som snart skulle bryta ut. Akilovs motiv handlade också om hämnd. Hämnd för Sveriges deltagande i koalitionen mot IS 

I hämndens märkliga logik kom sedan Akilovs handling att utgöra en del av ett annat brutalt dåd där helt oskyldiga människor blev måltavla för det terroristen kallar hämnd. 

  • 15 mars 2019, ungefär tjugo i två på eftermiddagen startar Brenton Tarrant en livesändning på sociala medier och går in genom entrén på Masjid al-Noor moskén och började skjuta. Därefter beger han sig till Linwood Islamic Centre för att avsluta det han påbörjat. Efter sig lämnade Tarrant 51 döda och minst 50 skadade. En del i Tarrants motiv uppgavs senare att vara en hämnd för Rakhmat Akilovs dåd i Stockholm. 
  • För att avsluta den här exposén över terrorismens felriktade logik behöver vi bara gå någon månad fram i tiden från händelsen i Christchurch. Under påskhelgen samma år dödades 267 människor och minst 500 skadades i en samordnad attack mot flera kyrkor och hotell på Sri Lanka. Motivet angavs till att vara hämnd för Tarrants attacker i Christchurch. 

Alla dessa händelser handlar dock inte om hämnd. Du kan inte hämnas någon som inget gjort. Slår man upp ordet hämnd i en ordbok är förklaringen ”Straff mot någon för en skada man tillfogats”. Besökarna i Masjid al-Noor moskén hade inte uppmanat Rakhmat Akilov att köra en lastbil utför Drottninggatan. Ingen av flanörerna den tidiga vårdagen i Stockholm hade heller deltagit i striderna mot IS i Syrien. 
Morgan Finnsjö på Expo publicerade en utmärkt artikel på ämnet strax efter attentaten på Sri Lanka där han bland annat skriver; ”Terrorns logik, spiralen av falsk hämnd, strider mot allt förnuft, mot all rättvisa och mot det mänskliga samhällets grundprinciper” 

Hämnden är heller inte alltid terroristernas egen berättelse utan något vi som betraktare lägger till i vår strävan att finna en logik i det vi inte kan förstå. Vi måste vara vaksamma och inte godta den så flagrant felriktade logiken om hämnd. Om vi gör så legitimerar vi också terrorismens världsåskådning som säger att hämnd kan utkrävas mot oskyldiga.  
Accepterar vi terroristens syn på hämnd riskerar också våldet mot asiater i New York för Kinas påstådda skuld kring Corona eller angreppen på judar i Malmö för Israels politik i mellanöstern att fortgå. Och vi kommer då att vara en del av att det händer. 
Se därför terrordåden för vad de är – ett fegt mördande av oskyldiga människor för att tillfredsställa någons makabra behov att utöva makt. 

Terroristerna kommer för övrigt alltid att misslyckas i sin strävan att orsaka splittring och förändra samhället enligt deras måttstock. Det enda man lyckas med är att föra människor samman och bilda enad front mot det orättfärdiga våldet. Men det får bli föremål för ett alldeles eget blogginlägg en annan gång 
/Lars 

Vi har upplevt fyra skolattacker inom loppet av ett år. Tre elever som gått till skolan med målet att skrämma, skada och döda. Två har dött. Många fler har blivit omskakade. Det är bara naturligt att vi vill göra allt i vår makt för att hindra att något liknande sker igen. Många, särskilt inom skolans värld, är mer intresserade än någonsin för hur vi ska hindra våldsdåd och vilka tecken man ska leta efter. Det är bra – vi behöver många engagerade och breda samarbeten. Samtidigt finns risken att det går för långt eller att vi kollar på fel saker.  

Psykisk ohälsa och utanförskap lyfts som en orsak bakom attackerna vi sett. Det är inte så konstigt, få personer som mår bra och är nöjda med sin livssituation skulle göra något så destruktivt och desperat. Samtidigt är inte det en direkt orsak eller ett tydligt samband. Väldigt många ungdomar kämpar någon gång med utanförskap och psykisk ohälsa och den absoluta majoriteten tar inte till våld. Det enda positiva som har kommit av de uppmärksammade våldsdåden är att ungas psykiska hälsa uppmärksammas och ifrågasätts på den stora arenan men, och det är ett stort men, att se någon som mår dåligt som en potentiell terrorist eller mördare hjälper knappast med stigmat som psykisk ohälsa innebär. Vi borde akta oss för att börja se barn som först och främst en risk för andra. Letar vi så ser vi nog att varken statistiken, barnpsykologerna eller folkvettet stöttar en syn på utanförskap som en rutschkana raka vägen till våldsamma attacker. 

Vi vuxna behöver bli bättre på att ta hand om ungdomar som kämpar, som inte känner att de passar in och som mår dåligt. Det är jättebra att allt fler är uppmärksamma på tecken på radikalisering och vill veta mer om hur vi tillsammans ska motverka skolattacker. Det första gäller dock inte på grund av det andra. Utanförskap är ett eget problem, med mängder av orsaker och utfall.  

Skolattacker är ovanliga, men allvarliga händelser som vi både behöver jobba hårt mot men samtidigt inte får ge för mycket uppmärksamhet, eftersom just uppmärksamheten är något som lockar till att begå våldsdåd. Även om det finns en korrelation mellan utanförskap och valet att genomföra en skolattack får vi inte glömma att det ytterst sällan är utfallet. Att börja se personer i utanförskap som potentiella hot mot omgivningen är inte hjälpsamt – det ökar risken att missa mer sannolika problem, som ökad ohälsa och självskadebeteenden, och det kan innebära en stämpel som blir lite som en självuppfyllande profetia.  

Det går kanske att komma med argumentet att även om det är ett värstascenario så gör detta att vi börjar ta utanförskap på allvar. Det skulle vara väldigt tragiskt om ungdomar behöver ses som hot för att få hjälp. Dessutom skulle det fortfarande innebära att vi missar alla typer av psykisk ohälsa och utanförskap som inte passar vår föreställning om hur någon som genomför en skolattack ser ut.  

Utanförskap + skolattacker ≠ sant. Det finns ingen enkel matematisk formel för att veta att någon kommer begå ett våldsdåd. Vi behöver jobba mot utanförskap, inte primärt som en fråga om andras liv och död utan som en fråga med ett eget existensberättigande. Vi behöver också jobba mot våldsdåd, inte för en enkel lösning utan som en del av ett omfattande förebyggande arbete med många involverade och mycket omsorg.  

Jag avslutar med ett citat från Jon Harris, en pappa till en skolskjutare: "Du hjälper inte en person i kris för att förhindra en skolattack - Du hjälper en person i kris för att den är i behov av hjälp". 

/Hanna 

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter