ageralogogronbg2

Agera-bloggen

2022 > 03




























Ibland hör vi kommentarer som ”jag tror inte diskriminering sker!” eller ”förekommer det verkligen i dagens arbetsliv?”. Om man inte själv blivit utsatt för någon form av diskriminering, trakasserier eller sexuella trakasserier under sitt arbetsliv är det förstås mycket glädjande, alla blir som tur är inte utsatta. Men att förutsätta att bara för att man själv inte blivit utsatt så finns inte problemet är tondövt och riskerar att försvåra att vi kommer framåt i frågorna.
 
Frågan om diskriminering i samhället i allmänhet och i arbetslivet i synnerhet går att angripa från många perspektiv. Jämför vi med många andra länder ligger Sverige förstås väldigt bra till men det är tydligt att vi inte nått ändå fram. Debatten huruvida diskrimineringen är strukturell i samhället blir lätt simplifierad där det ibland uppfattas som att det bara finns två sidor att välja mellan, att antingen erkänna att strukturell diskriminering genomsyrar alla delar av vårt samhälle, eller att diskriminering endast förekommer en enskilda fall för det finns alltid rötägg. Jag tror verkligheten är mer komplex än så, men något jag är övertygad om utifrån vårt arbete på Agera Värmland är att vi har en bra bit kvar till ett samhälle med lika rättigheter och möjligheter där alla kan vara trygga i att de blir bedömda utifrån kompetens och karaktär istället för exempelvis hudfärg, kön eller religion.
 
Vi kan diskutera i oändlighet om hur mycket diskriminering det finns i det svenska arbetslivet men vi kan med säkerhet konstatera att den finns. I veckan publicerades en avhandling[1] från Stockholms universitet som visade att män löper större risk för etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. En artikel[2] från Stockholms universitet beskriver studien som följer:
 

Män med utländskt klingande namn som söker jobb får betydligt färre svar på sina ansökningar än kvinnliga sökande med utländskt klingande namn. Och det är både manliga och kvinnliga rekryterare som diskriminerar dem, fast i olika yrkesgrupper.
 
Forskaren Anni Erlandsson har tillsammans med sina kollegor undersökt hur framgångsrika män och kvinnor med utländskt respektive svenskklingande namn varit i rekryteringsprocessens första steg.
 
I studien skickades över 5 000 fiktiva jobbansökningar, med identiska kvalifikationer för jobb inom samma yrke. Namnen på de sökande byttes ut för att signalera olika kön och olika etnisk härkomst. Forskarna samlade också in uppgifter om rekryterares eller annonsens kontaktpersons kön, samt en rad uppgifter om jobbet som annonserades ut.


Vi har alltså forskning som tydligt visar att det förekommer diskriminering utifrån etnisk tillhörighet på arbetsmarknaden. Den är säkerligen inte alltid medveten eller med ont uppsåt men i vilket fall behöver arbetsgivare ta sitt ansvar och växla upp arbetet med kompetensbaserad rekrytering för att minska risken för diskriminering i rekryteringssammanhang.
 
Ett annat exempel vi ibland får höra är att trakasserier eller sexuella trakasserier (som är former av diskriminering) inte finns på just min arbetsplats. Chefer kan säga att de aldrig får in anmälningar eller att resultaten från medarbetarundersökningarna alltid är toppenbra. Det kan förstås vara så och självklart finns det arbetsgivare och arbetsplatser som har en väldigt god och trygg arbetsmiljö utan diskriminering. Men vi ser även att bara för att det inte anmäls betyder det inte att det inte förekommer. Vi har väl alla MeToo färskt i minnet som var ett uppvaknande för många. Beroende på vilken kultur och arbetsmiljö som råder i stort på arbetsplatsen kan det påverka om medarbetare vågar anmäla. Man är rädd för bestraffning, att bli utfryst eller att en karriär ska påverkas om man säger ifrån eller anmäler till sin chef.
 
Vi på Agera Värmland jobbar utifrån ett koncept vi kallar trygg arbetsplats där vi stöttar och utbildar arbetsgivare att ta sitt ansvar. Medarbetare som känner sig trygga på jobbet mår bättre, känner större arbetsglädje och kan prestera bättre. Arbetsmiljö och verksamhet hör ihop och det ligger i allas intresse att satsa på trygga arbetsplatser. Ledarskapet är centralt här, både i sättet att leda och att ha kunskap om lika rättigheter och möjligheter. Många chefer upplever en osäkerhet och en ängslighet och kan bli passiva. Man vill inte göra fel men i stället gör man för lite. Där kommer vi in som stöd och ger konkreta tips och verktyg, ser till att rutiner och riktlinjer inte bara är riktiga på pappret utan också implementeras och förankras samt säkerställer en samverkan mellan arbetsgivare och medarbetare. Det är också viktigt att arbetet görs i positiv anda där grunden är att vi vill varandra väl. Mycket av diskriminering som sker (om än inte all) sker oreflekterat eller av okunskap och för att kunna uppmärksamma problem behöver vi göra det tillsammans och med omtanke.
 
Arbetsgivare har ett långtgående ansvar enligt lagen att både förebygga och hantera diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier. Jag uppmanar alla arbetsgivare att aktivt ta tag i frågorna för en trygg arbetsplats och att ta diskriminering på allvar.
                          
 
Per Hydén
Verksamhetschef

[1] Gender, Parenthood, Ethnicity and Discrimination in the Labor Market : Experimental Studies on Discrimination in Recruitment in Sweden.
[2] Män löper större risk för etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
 

Den 21 mars 1960 i Sharpville, Sydafrika. Över 50 svarta människor dödades och flera hundra skadades till följd av beskjutning från polis under en fredlig demonstration mot apartheidlagarna. Bland annat demonstrerade man mot passlagar som innebar att svarta personer behövde bära pass i områden där vita bodde.
Idag den 21 mars är det den internationella FN-dagen för avskaffandet av rasdiskriminering, en dag som uppmärksammas för att hedra offren i Sharpville och lyfta fram arbetet mot rasism.


”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning…”. Detta är en av de formuleringar som inleder det första kapitlet i Regeringsformen, en av våra grundlagar. Jämlikhet utgör därmed en av de främsta grundpelarna i vårt demokratiska samhälle. Som yttringar av detta stycke och internationella lagar om mänskliga rättigheter har vi idag ett omfattande regelverk som förbjuder vissa rasistiska uttryck och andra former av diskriminering. Det går nog inte att förstå varken lagstiftningen eller rasismen på olika platser i världen idag utan att känna till rasismens historia över tid och rum.
Någon kanske till exempel tänker att rasism är och har varit ett stort problem någon annanstans men inte här. Men även Sveriges förflutna bär på mycket obehagliga exempel på institutionaliserad rasism. Sverige var under 1920- och 30-talen ledande inom ”rasbiologisk” forskning som bedrevs vid det statliga institut som medverkade bland annat till införandet av steriliseringslagar. Dessa drabbade många personer utifrån etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning och upphävdes inte förrän under 70-talet. Ur ett historiskt perspektiv är det inte så längesedan, samtidigt som vi lever i ett helt annat samhälle idag byggt på principen om alla människors lika värde och frihet.

Vi bör kunna säga att vi har goda förutsättningar att skapa samhällen utan diskriminering och rasism, men än är vi inte där. Sverige hör till de länder i Europa med mest segregerad arbetsmarknad sett till hudfärg. Till exempel behöver personer födda i Afrika söder om Sahara eller med minst en förälder född i Afrika söder om Sahara enligt en studie ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som en person i den övriga befolkningen som har genomgått en treårig eftergymnasial utbildning. Det spelade ingen större roll om man var född i Sverige eller utomlands när man jämförde lönenivåer, nivåerna låg lika långt efter vita svenskars oavsett födelseland (2018:21, Länsstyrelsen Stockholm). Vid anmälningar om diskriminering är etnisk tillhörighet oftast den mest förekommande bland diskrimineringsgrunderna. Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) rörde 40% av anmälningarna etnisk tillhörighet år 2020. Det har också på kort tid kommit flera rapporter som pekar på att barn i stor utsträckning upplever rasism i skolan.

En rad studier från Länsstyrelsen Stockholms belyser att, och försöker svara på varför, det ser ut såhär. Bland annat lyfts att det i Sverige finns en mycket stark antirasistisk samhällsnorm där många vita tenderar att se sig själva som automatiska antirasister som inte kan hysa någon rasism, eftersom det ses som vedervärdigt och omoraliskt. I det här sammanhanget nämns ”färgblindhet" i bemärkelsen att man inte fäster någon vikt vid exempelvis hudfärg. (Länsstyrelsen Stockholm, Rapport 2021:23). I teorin låter ju det rätt, men som också nämns i studier kan detta i praktiken i stället riskera dölja att det finns maktstrukturer utom oss som är kopplat till bland annat etnisk tillhörighet och som kan få mycket negativa konsekvenser för människor.

Även en tendens att se enkelspårigt på rasism i termer av motsatserna ont eller gott, svart eller vitt kan leda till att vi inte ser rasism för var och vad den är. Det kan vara lätt att tänka på rasism som två fack där personer ingår i den ena eller den andra:  ”rasist” eller ”icke rasist”. I den bilden finns inte riktigt utrymme för alla möjliga beteenden och företeelser som kan finnas inom människor, organisationer och i samhället i stort som i olika mån bidrar till strukturell rasism. Risken finns att vi missar en gråzon av beteendemönster och strukturer. Ett till perspektiv på rasismen som begränsar dess synlighet är också att tänka att den mest bara huserar hos ondsinta människor. Det perspektivet kan plötsligt få det att se relativt enkelt ut att isolera problemen, för dessa individer är ju förhållandevis få och kanske oftast håller sina åsikter för sig själva. Det kan också göra det väldigt mycket svårare att prata om rasism över lag, om vi har en bild av att det är något som främst innehas av de omoraliska och onda.

De perspektiv, förståelser och kunskaper vi har om rasism och anti-rasism spelar roll för förutsättningarna att motverka och inte återskapa strukturer som vi inte vill ha. Sveriges antidiskrimineringsbyråer, och många andra organisationer, arbetar varje dag med att på olika sätt förebygga diskriminerande strukturer och att öka kunskapen om regelverket. Inte minst om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen som handlar om att skolor och arbetsgivare är skyldiga att förebygga diskriminering och verka för lika rättigheter och möjligheter. Dessa skyldigheter kan egentligen översättas till att undersöka verksamheter i syfte att å ena sidan försvåra för rasistiska och andra ojämlika strukturer och å andra sidan underlätta för jämlikheten.
 
Att rasism inte enbart är avsiktlig fientlighet eller omoral inom människor utan ofta kan bestå av faktorer på strukturell nivå, som alla människor kan underlätta eller försvåra för, är nog ett faktum vi inte gillar särskilt mycket. Det gör ju det hela mycket mer komplicerat jämfört med om vi tror att rasismen ”bara” är något som onda människor har och som kommer till uttryck genom till exempel hat och hot.
Att upptäcka och motverka de ibland mer subtila strukturella ojämlikheterna i samhället och inom organisationer kan ofta vara svårare. Men det är något vi behöver ta till oss ute i arbetslivet, i skolorna och i samhället i stort om vi vill komma till bukt med ojämlikheter som annars reproduceras genom komplexa strukturer och mönster - som vi alla är en del av.


Vill du fortsätta läsa om studierna och rapporterna som omnämns här i inlägget? 

Länsstyrelsen Stockholm, arbetsliv

  •  Vita privilegier och diskriminering, Processer som vidmakthåller rasifierade ojämlikheter på arbetsmarknaden (Rapport 2021:23)
  • Vidga normen Vit, svart eller brun Handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg (rapport 2019:8) 
  • Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden (Rapport 2018:21)

 
Rapporter om barn och unga

  •  Friendsrapporten 2021
  • Rädda Barnen 2021 Vuxna – vad gör dom?
  • Barnombudsmannen 2021 Om barns och ungas utsatthet för rasism).

 
 
 

Att försöka påverka myndighetsbeslut på ett osakligt eller brottsligt kallas för otillåten påverkan. Försöken till påverkan kan ske på olika sätt men syftet är att på något sätt påverka tjänsteutövningen. Det kan handla om kränkningar, trakasserier, mutförsök, hot eller våld. Det kan ske spontant från enskilda personer och mer systematiskt där det kan finnas kopplingar till kriminella nätverk. Att myndighetspersoner blir utsatta för otillåtna påverkansförsök är ett hot mot rättssäkerheten, myndighetspersoners arbetsmiljö och det demokratiska systemet. Problematiken kring otillåten påverkan mot myndighetspersoner finns inom kommun, region och statliga myndigheter och kan skilja sig åt beroende typ av myndighetsbeslut. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har genomfört en intervjustudie som 2021 publicerades i rapporten Välfärdsbrott och otillåten påverkan – Från bidragsfusk till systemhotande brottslighet* [1] där det framkommer att otillåten påverkan i kommuner ökar. Tendensen är också att påverkansförsöken blir mer och mer systematiska. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är en myndighet som aktivt arbetar med frågan och ska under mars 2022 slutredovisa sitt uppdrag att öka kunskapen om välfärdsbrott.
 
Hur ser problematiken ut i Värmland? Det är svårt att ge ett rakt svar på. Eftersom problematiken ökar i riket i stort är otillåten påverkan mot myndighetsperonser en fråga som Agera Värmland under 2022 kommer lägga ett särskilt fokus på från olika perspektiv. Det är i dagsläget svårt att presentera någon statistik på hur stort problemet är men här följer en intervju med Jan Gambring som är Säkerhetschef vid Karlstads universitet och deras syn på otillåten påverkan.

Hur ser du på problemet med otillåten påverkan?
Det blir tyvärr mer vanligt förekommande vilket alla universitet och högskolor i Sverige vittnar om. Vi ser att det blir mer hotfullt och obehagligt klimat kring en del beslut. Framför allt handlar det om beslut av obligatoriska moment och examinationer. Exempelvis om någon blir underkänd så är det inte alla som accepterar det, anser att det är en felbedömning. Man vill diskutera med examinator men efter motivering ger man sig inte utan skickar mer eller mindre hotfulla e-postmeddelande. Något som vi ser blir vanligare är att man hotar med att anmäla till annan myndighet eller att gå till media.
 
Under pandemiåren har den här problematiken minskat betydligt. Vi vet inte riktigt vad det beror på. I stort sett lika många som studerar nu under pandemin som innan. Något som har ökat är dock ärenden i disciplinnämnden, framför allt fusk i samband med tentamina. Det har sannolikt att göra med examination på distans, att det finns fler möjligheter att fuska. 
 
Hur stort är problemet med otillåten påverkan för Karlstads universitet?
Det är ändå sällanhändelser men samtidigt tillräckligt många för att det ändå är ett reellt problem. Det påverkar verksamheten och den enskilde myndighetsanställde. Vi har många anställda som känner otrygghet i detta. Det kan, i värsta scenariot, leda till sjukskrivning. Obehagliga påtryckningar eller hot av olika slag får en påverkan på arbetsmiljön där även kollegor runtikring blir berörda. Om vi tar exemplet med missnöjda studenter så skickar man ofta meddelanden till flera inom myndigheten och därigenom blir fler i personalen inblandade.
 
Hur arbetar ni för att förebygga och hantera otillåten påverkan?
Karlstads universitet har en rutin som vi följer. Det grundläggande är att den enskilde myndighetsanställde anmäler händelsen till närmaste chef så att åtgärder kan sättas in. Säkerhetsteamet försöker trycka på att om något inte känns bra ska man anmäla det till sin chef. Jag som säkerhetschef kan erbjuda stöd till både chefer och anställda inom organisationen. Vi följer ett antal steg när vi får in en anmälan om otillåten påverkan. Den som är utsatt får alltid stöd, vilket kan vara samtalsstöd, direktnummer till säkerhetsvakt och/eller anpassning i arbetet. Det utförs en utredning av vad som hänt följt av en analys som föranleder ett antal åtgärder utifrån gällande läge. Vi tittar på om personen ska sitta på plats eller om det är relevant att arbeta på distans en tid. Den anställde får råd kring hur man ska hantera situationen framöver. Kvarstår otryggheten är ofta nästa steg en larmfunktion eller särskild parkering närmare sitt kontor. Vi kan även plocka bort rumsnummer från personalkatalogen och styra om e-posten så meddelanden hamnar hos säkerhetsteamet först för att kunna hantera eventuella hot.
 
Det finns även möjlighet till externa personskyddsresurser men det är ytterst ovanligt. Blir det polisanmälan så blir polisens personskyddsgrupp inkopplad också.
 
Hur kan det typiska påverkansförsöket se ut?
Det vanligaste är en missnöjd student som blir hotfull i ett e-postmeddelande. Det kan även vara förtäckta hot såsom "jag mår väldigt dåligt och jag har slutat tagit mina mediciner”.  Det är ytterst ovanligt med direkta olaga hot. Många av de som utsätter personal för hot eller obehag har problem med psykisk ohälsa i botten. I säkerhetschefsnätverket på nationell nivå tittar vi särskilt på denna fråga med otillåten påverkan och att inte ett hårdare klimat ska normaliseras. Det är inget någon ska tåla. Sen finns det situationer med missförstånd och man har tolkat ett meddelande som hotfullt men där det inte menat så.
 
Finns situationer där anhöriga hör av sig och hotar med att anmäla vidare till exempelvis JK eller arbetsmiljöverket. Även hot om att gå till media förekommer. Ofta är kunskapen bristfällig var man kan anmäla vidare och det är ofta en påtryckningsmetod. Man är självklart fri att anmäla till annan myndighet eller media men vi ser att man säger det oftast i påverkanssyfte, inte att det finns något case man egentligen vill ta vidare.
 
När det gäller otillåten påverkan vid Karlstads universitet är det oftast situationer som universitetet inte kan gå vidare med. Det rör sig mer om ett otrevligt/hotfullt språkbruk men som inte faller under olaga hot vilket gör att det inte går att polisanmäla. Det är som sagt mer en arbetsmiljöfråga där det krävs stöd till personalen och en dialog med den som utsätter att beteendet är oacceptabelt.
 
Finns det en risk att myndighetsbeslut vid Karlstads universitet ändras på grund av påverkansförsök?
Upplever inte att det är ett problem på den nivån att det skulle påverka myndighetsbeslut. Det är framför allt en arbetsmiljöfråga. Det finns bra stöd för personal som upplever obehagliga situationer. Universitetets jurister är också behjälpliga. Den anställde ska känna sig trygg att aldrig behöva ompröva sitt beslut på grund av påtryckningar.
 
Vi pratar även såklart med den som utsätter och ofta kan det hjälpa, att den personen blir sedd och får en förklaring. Får ofta en förebyggande effekt i den bemärkelsen att den personen i framtiden förhoppningsvis inte försöker göra nya otillåtna påverkansförsök.

*Källa:
[1] Välfärdsbrott och otillåten påverkan – Från bidragsfusk till systemhotande brottslighet

Från 2018 och framåt har terrorhotet från ensamagerande högerextremister ökat markant i västvärlden. Christchurch Nya Zeeland, El Paso USA, Halle Tyskland och Bærum Norge är bara några exempel där dödligt våld och radikalnationalism varit den gemensamma nämnaren. En sak som förenar de här gärningsmännen förutom att de agerat på egen hand med utgångspunkt i en radikalnationalistisk ideologi är att de med sina dåd vill påskynda (accelerera) det de ser som ett oundvikligt haveri av den västerländska kulturen.  Genom sina våldsdåd vill man ge plats åt den vita nationalstat man hoppas ska växa fram ur det efterföljande kaos som dåden skapar.
Termen för denna ideologiska inriktning har kommit att kallas för accelerationism. På några få år har det blivit ett allt vanligare synsätt bland många på den yttersta högerkanten.

Ursprung
Ironiskt nog kan man spåra accelerationism till marxistisk teori på University of Warwick i Storbritannien. En ung filosofiprofessor vid namn Nick Land utvecklade en teori om hur kapitalism och teknisk utveckling ökar avståndet mellan människa och de tekniska landvinningarna vilket i sin tur driver på fattigdom och orättvisor. Genom att inte försöka att bromsa utan i stället accelerera utvecklingen skulle man enligt teorin tvinga fram radikala sociala förändringar.
Gruppen kring Land och dess forskning började bli alltmer apart vilket slutade med att man kastades ut från universitetet. Gruppen splittrades där några återgick till seriös forskning medan Land och hans närmaste hyrde in sig hos en för tiden känd satanist vid namn Aleister Crowley. Lands teorier tog vid den här tiden en ordentlig högersväng och blandades med satanistiska ritualer och ett svårt amfetaminmissbruk. Allt slutade med att Land fick ett nervöst sammanbrott.
Hans teorier har dock överlevt fram tills idag och har just nu en stark tillväxt.
 
Radikalnationalistisk accelerationism
Den högerextrema accelerationismen skiljer sig inte i grunden från ursprunget som går ut på att påskynda radikala förändringar genom att stärka problem och orättvisor. Den stora skillnaden är definitionen av problemet där den marxistiska skolan såg den framväxande kapitalismen medan vit makt-miljöns idéer bygger på hotet mot den vita rasen.
Hotet utgörs dels av islamofobiska föreställningar om Eurabia som handlar om att muslimer kommer att ta över västvärlden och styra genom sharialagar. Dels om att en hemlig judisk maktelit styr världen och vill utrota den vita rasen genom att skapa mångkulturella samhällen. White Genocide och The Great Replacement är bärande föreställningar bland högerextrema accelerationister.
 
Våldet är centralt och ses inom accelerationismen som ett politiskt fundament. Genom att skapa social oro driver man också på rädsla och ökar polarisering som i sin tur skapar mer våld osv. Bland gärningsmän som går att koppla till tankesättet finns också en önskan om att man ska uppmuntra andra att gå till handling. Denna kedjereaktion beskrivs som kumulativ extremism där förhoppningen är att det skapas ett självspelande piano av våld och terror.
 
Utöver våld är spridning av konspirationsteorier och desinformation ett viktigt redskap för att destabilisera samhället. Så kallade false flag-operationer är en strategi där man utför dåd som ska uppfattas komma från sina motståndare för att på så vis misskreditera dem och samtidigt stärka sin egen position.

För dagens accelerationister är den amerikanska vit makt-miljön på 1980–90-talet en viktig inspirationskälla där James Mason, mannen bakom den uppmärksammade boken Siege (1992) har en framskjuten position. Mason såg massmördaren Charles Manson som sin mentor. Mansons false flag-försök att kasta skulden för sina dåd på afroamerikaner genom att angripa berömda vita hollywoodprofiler inspirerade Mason.
 
Organisationer
Grupper som förespråkar accelerationism hittas framför allt i USA även om många har internationella förgreningar.
The Base, och Atomwaffen division med sina europeiska systerorganisationer AWD-Deutschland, Sonnenkrieg Division (UK) och Feuerkrieg Division (Baltikum) tillhör de mer kända.
Internationella onlineplattformar med en accelerationistisk inriktning har en betydande andel svenska IP-adresser bland användarna. Även på svenskspråkiga sidor kopplade till miljön kan man se att idéerna börjar få fäste. Inledningsvis i pandemin skrev Simon Lindberg ledare för NMR en artikel där han välkomnade coronaviruset eftersom det skulle påskynda det förväntade sammanbrottet av det svenska samhället:

”Risken att du i åtminstone någon omfattning kommer att drabbas direkt eller indirekt är oundviklig. Jag har givetvis den största av sympati för alla de nordiska arbetare kom kommer att tvingas ta lejonparten av denna smäll. //Samtidigt kan jag dock inte låta bli att med stor förväntansfullhet följa det som sker med ekonomin i både Sverige och världen. Jag kan inte låta bli att tänka på och hålla tummarna för att detta kanske blir precis det vi behöver för att få till en verklig nationell resning och ett stärkande av revolutionära politiska krafter, så att vi på riktigt ska kunna ställa allt till rätta!”
                           nordiska motståndsrörelsen.se 2020-03-14

I en tid när den organiserade vit makt-rörelsen och extremismen i allmänhet rör sig alltmer in på internet är det viktigt att fler som jobbar brottsförebyggande mot våldsbejakande extremism och mot rasism förstår hur den digitala världen ser ut. Det här segmentet handlar om memes, som är en viktig del av internetkulturen i allmänhet men som även används som en taktik av extrema aktörer för att rekrytera till våldsbejakande rörelser och påverka opinionen. Under 2021 har internet fortsatt användas för att sprida budskap och pröva åsikter, både i privata chattgrupper, i nischade forum och på de stora sociala medie-jättarna.
 

För den som inte har koll på memes eller inte läst om dem tidigare kommer här en kort beskrivning. Memes är virala internettrender som utvecklas allt eftersom personer delar dem och gör små ändringar. Det är oftast humoristiska bilder och textkombinationer med syftet att roa men kan även vara videosnuttar eller en beskrivning av en internettrend. I essensen är memes ett internetfenomen som bygger på gemensamma referensramar och (sub)kulturella symboler. Det är väldigt vanligt, finns i nästan allas flöden på sociala medier och förstås intuitivt av de som spenderar tid online. En meme som kombinerar en populärkulturell referens med en textrad som berör ett aktuellt ämne förmedlar ett komplext budskap på ett roligare och enklare sett, som fler kan relatera till och sprida vidare. Generellt når memes fler personer via internet än andra typer av media, som artiklar eller rapporter, eftersom de går snabbt att ta till sig, är roliga och gör sig bra i flöden på sociala medier. Detta används som en del av den svenska extremhögerns bredare strategi för att flytta gränsen för vad som ses som acceptabelt.
 
Humoristiska memes med rasistiska budskap delats regelbundet i flera forum. Två exempel som har spridits i svenska grupper under 2021 är dessa: 

Den ena refererar till debatten om abort, och skämtar om att barnets ras bör vara viktigt för huruvida någon är för eller emot abort. Den andra skämtar om social distansering under coronapandemin och rassegregation. Det kan låta ganska brutalt när det beskrivs på det sättet, men är samtidigt något som enkelt kan delas som ett mörkt skämt, en ”edgy meme”, av någon som egentligen inte håller med om budskapet bakom skämtet. De humoristiska inslagen kan göra det svårt att bemöta memes som ett problem utan att verka oförstående.
 
Coronapandemin och vaccinationerna under 2021 har varit ämnen även för memes. Nedan följer två exempel som delats i svenska grupper och som handlar om vaccinationer. Den ena använder sig av snövit och den onda styvmodern med ett förgiftat äpple som referens för att förmedla att vaccin är skadliga. Den andra jämför situationen för ovaccinerade med judeförföljelsen under andra världskriget.

Covid-19 är ett ämne som har blivit större under 2021. Tidigare har pandemin och restriktionerna orsakat osäkerhet och splittringar inom extremhögern och vit makt-rörelsen, med vissa som varit för hårdare restriktioner medan andra varit emot restriktioner helt, men under året har de samlats kring motstånd mot vaccin och vaccinpass. Ett sätt det uttrycks är via memes, som också delas vidare för att påverka opinionen, synas och få fler sympatisörer som kanske annars inte hade sökt sig till deras rörelse.
 
Läget i Värmland är svårt att uttala sig om specifikt. Det är inte lätt att avgöra var personer som besöker olika forum kommer ifrån eller hur många inom en särskild region som exponeras för budskapen. Vi vet dock att symboler med kopplingar till extremism och nätet har synts på skolor i Värmland under året. Vi vet också att vit makt-rörelsen i Värmland historiskt sett haft många sympatisörer och att åsikterna inte nödvändigtvis försvinner bara för att de inte syns på gator och torg när de i stället kan ges utlopp för online.
 
Extremism och konspiratoriskt eller uppviglande material på internet är inte ett lokalt problem, men det skapar problem lokalt. De tragiska skolattackerna vi har sett under året är exempel på det. Det lokala arbetet är en viktig del av lösningen på problemet. Att de av oss som arbetar med unga visar ett intresse för deras liv på nätet och förstår vissa grundläggande referenser är nödvändigt för att kunna finnas där som ett stöd och upptäcka relevanta signaler. Att förstå trender och budskap som sprids online är relevant även i det lokala förebyggande arbetet. Att vi alla funderar på vad vi själva sprider för budskap, i verkligheten och på nätet, är också viktigt för att upprätthålla ett demokratiskt och öppet samhällsklimat.

På internationella kvinnodagen handlar mycket om kvinnors utsatthet på olika sätt. Det är viktigt att sådana frågor lyfts, men vi kan inte bara se den bilden. Vad det gäller våldsbejakande extremism ses kvinnor ofta som offer, som lurade eller missledda, och det gör det lätt att missa vad som försiggår. Kan vi inte se att kvinnor är aktörer, att de också kan ha en stark ideologisk övertygelse och fyller en viktig funktion i radikalisering, kommer vi misslyckas med att motverka våldsbejakande extremism och ideologiskt motiverat våld.

Vi vet att män utför våld i betydligt högre utsträckning och att de allra flesta ideologiskt motiverade våldsdåden begås av pojkar och män. Det gör att fokuset lätt hamnar på männens roll inom extremism, både vad det gäller förebyggande insatser, tidiga tecken på radikalisering och stöttning i avradikaliseringsprocesser. Vi riskerar glömma bort kvinnorna, med resultatet att de inte får det stöd som behövs.

Kvinnor finns med i alla extrema miljöer på olika sätt. Precis som männen råkar de ofta illa ut i våldsbejakande organisationer, både av personer i rörelsen och personer utanför som är emot det de står för. Det ligger dock närmare till hands att se kvinnor än män som offer. I debatten kring de så kallade IS-kvinnorna hör vi hur de blev vilseledda eller lurade av män att åka till Syrien, av kärlek, hjärntvätt eller bristande förstånd. När vit-maktrörelsen diskuteras nämns sällan kvinnorna alls men gör de det är det som underdåniga fruar som antagligen misshandlas och är för rädda för att lämna sina makar. Naturligtvis kan den bilden stämma, utsattheten är något vi måste jobba med, men vi kan inte enbart tänka på kvinnor som offer utan egen agens.

Vare sig kvinnor är med och utövar våld eller inte, det kan se olika ut mellan olika grupper och individer, så har de stor effekt på våldsbejakande rörelser. Inom vissa rörelser är kvinnor drivande bakom våldet. I rörelser där kvinnor ges en traditionell roll möjliggör de våldet genom att sköta andra saker. Att de inte själva använder våld betyder inte att de inte står bakom det som sker. De fyller en viktig roll i radikaliseringen och propagandan, och har ofta själva starka övertygelser. Utan kvinnorna som lockar in i rörelser och uppmanar till våld skulle få radikala rörelser överleva.

Vill vi motverka våldsbejakande extremism måste vi förstå kvinnors engagemang. Vi kan inte blunda för kvinnor med våldsbejakande ideologiska övertygelser och placera dem i ett offerfack utan att hantera extremismen och ideologin.

Vill vi minska tillväxten till organisationer som Nordiska motståndsrörelsen eller IS måste vi se kvinnor som aktörer med egna agendor och mål, även i de situationer det inte är lika trevligt att tänka så. Annars kommer vi inte upptäcka tecken på att kvinnor och flickor håller på att radikaliseras. De som har engagerat sig i våldsbejakade rörelser riskerar dessutom att inte få det stöd som krävs för att avradikaliseras och lämna den destruktiva extremismen bakom sig.

Hanna Finell 
Handläggare inom Våldsbejakande extremism på Agera Värmland

https://www.vf.se/2022/03/08/debatt-blunda-inte-for-kvinnornas-roll-inom-den-valdsbejakande-extremismen/ 

När det gäller förekomsten och anmälan av hatbrott vet vi att det finns ett befarat stort mörkertal och att tröskeln att polisanmäla hatbrott kan vara hög. Därför ville vi lyfta fram brottsofferstödet och den viktiga roll det kan spela för personer som utsatts för brott.
Vi intervjuade Monica Ekström, ordförande i Brottsofferjouren (BOJ) Värmland, för att uppmärksamma deras verksamhet och brottsofferstödet. BOJ erbjuder stöd till vittnen, brottsoffer och anhöriga. Det kan till exempel handla om att få information och stöd i rättsprocessen så som hjälp att göra polisanmälan, hjälp i kontakt med myndigheter, stöd i rättegång eller medmänskligt stöd från någon som lyssnar.

 
Ett stöd hela vägen
Att ha stöttning om man utsatts för brott kan bidra till kraft att ta sig igenom en rättsprocess, stöd i att bearbeta vad som hänt eller stöttning i rädslan att anmäla. BOJ Värmland är en ideell aktör med flera och enkla vägar in för personer som är i behov av stöd, beskriver Monica Ekström.  Det krävs inte att man vet om det man varit utsatt för är ett brott eller inte för att kunna vända sig till BOJ.
-Vi är väl en utav de få organisationer som finns med under hela rättsprocessen. Till oss kan man ju komma utan att man har gjort en polisanmälan.
 
BOJ jobbar för att minska maskorna i nätet, behovet av stöd kan finnas under hela rättsprocessen, fortsätter Monica.
-Vi finns med från polisanmälan till att det blir en eventuell process i domstol och även efter det, för det är också viktigt. När domen faller och oavsett om personen blir fälld eller inte fälld så har man ett behov av stöd efter det här också.
 
Känsla av upprättelse
Medan mycket uppmärksamhet inom rättsväsendet riktas mot gärningspersonerna när det gäller brott har BOJ ett fokus på stöd till personer som utsatts för brott. Ibland kan brottsutsatthet vara förknippat med skuld och skam, rädsla eller känsla av maktlöshet. Den egna handlingen kan i sig ibland vara viktig för känslan av upprättelse menar Monica.
-Vi försöker alltid att se till att man gör en polisanmälan även om man befarar att det inte kommer leda någon vart, men för sin egen skull så är det ju bra, det visar ju forskning också, att man på nåt sätt känner att ”jag gjorde ändå vad jag kunde”.
 
Arbetssätt och strategier kring brott med hatbrottsmotiv
-När ett ärende kommer till oss så skrivs ärendet in med den brottsrubricering det är, exempelvis misshandel. När en stödperson sen ringer upp personen så kanske det framgår att det här var ju ett hatbrott, då ska det göras en notering att det rör sig om just ett hatbrott. När det rör sig om exempelvis våld i nära relation ska man också gå in och göra en sån notering.
 
Monica berättar även om samverkansprojektet Swevic (en förkortning för Sweden Victim Support) mellan Polismyndigheten och Brottsofferjouren Sverige. Det pågick mellan den 1 januari 2019 och den 31 december 2020. Projektet finansierades av EU-medel och projektets syfte var att bidra till att fler personer anmäler och söker stöd när de blivit utsatta för hatbrott men också att höja medvetenheten om vad hatbrott är. Mer om projektet och vad det resulterat i finns att läsa på hemsidan https://www.brottsofferjouren.se/om-oss/forbundets-projekt/swevic-tillsammans-mot-hatbrott/.
 
Risk för osynliga brott
Att själva brottet anmäls är alltid viktigt, men en del av brottsmotivet fattas om det inte framkommer att det var kopplat till en hatbrottsgrund. Orsaken till det kan vara flera, det kan bero på att det inte fångas upp av den som tar emot anmälan eller av den som utsatts, menar Monica.
-Det kan vara så att den enskilda personen som varit utsatt för nånting kanske inte alltid själv kopplar det till, och funderar över, att brottet man varit utsatt för beror på att jag är den person jag är. Det kanske inte är alltid som man tänker på det.
 
Vi vet inte hur stort mörkertalet är gällande hatbrott eftersom brottet kanske inte polisanmäls alls eller så anmäls brottet fast utan hatbrottsmotivet. Till exempel, en misshandel anmäls till polisen men det framgår kanske inte av anmälan att det fanns ett hatbrottsmotiv bakom misshandeln. Som Monica också nämner kan det vara så att hatbrottsmotivet är väldigt sofistikerat och svårt att upptäcka.
-Sen så är det ju så att det tros vara en stor obenägenhet att anmäla. Det finns ju en rädsla också. Så på det viset finns det väl också ett mörkertal.
 
Men, fortsätter Monica, finns det ett hatbrottsmotiv kan det skärpa straffet i en rättsprocess och det kan också finnas ett extra behov av stöd hos den utsatte. Att hatbrott fångas upp är viktigt av flera orsaker och på längre sikt blir det viktig statistik som visar att hatbrott förekommer och måste motverkas. Det är ännu en anledning till att det är så viktigt att det går att få stöd i att anmäla.
- Frågan är ju hur många som är utsatta för exempelvis hatbrott som inte ens kommer till en brottsofferjour för att de inte får frågan från Polisen, det har vi ju ingen aning om, avslutar Monica.
                                                                                                                                          
”Vill du ha ett brottsofferstöd?”
En fråga som enligt Monica Ekström behöver ställas mycket oftare till personer som anmäler brott. För att fler personer ska nå fram till brottsofferstödet är det viktigt att Polisen informerar och förmedlar personer till BOJ. Som Monica beskriver har den större delen av personer som söker brottsofferstöd fått information om stödverksamheten från Polisen och omkring en fjärdedel hittar till BOJ på andra sätt.
-Ibland händer det att första kontakten vi får med en person, det kanske är i tingsrätten, för där finns vi ju också, så i och med att vi har brottsofferstöd och vittnesstöd på plats så kan vi ju lätt se till att personen får ett brottsofferstöd, fast det kommer ju lite väl sent då.
 
En framåtblick
Dels betonar Monica att man på en strukturell nivå ser att skyddet i lagstiftning behöver utökas för utsatta grupper genom att införa funktionsnedsättning som en hatbrottsgrund. Så som det är skrivet om hatbrott i brottsbalken så finns inte grunden funktionsnedsättning med idag fast att det finns ett behov, detta är en fråga som drivs i dagsläget. Dels är samverkan och ökad kunskap också något Monica lyfter när vi pratar om vad vi kan utveckla i Värmland. Trygghetscenter i centrala Karlstad är ett bra exempel på ett forum där representanter från till exempel BOJ och Polisen finns på plats. Även att fler civilsamhällesorganisationer i Värmland får kunskaper om hatbrott och om brottsofferstödet är viktigt för att kunskaper och information ska nå enskilda, avslutar Monica Ekström.
 
 

Etiketter: hatbrott

För att en demokrati ska fungera krävs det att medborgarna har tillgång till information om viktiga samhällsfrågor och vad som sker i omgivningen. Den informationen förmedlas oftast via media. Journalister har därför ett mycket viktigt jobb för demokratin. Vi vet dock att mediarepresentanter utsätts för påverkansförsök, vilket i förlängningen kan påverka inte bara nyhetsrapporteringen utan också vilken information medborgarna kan läsa i tidningarna, se på TV eller höra i radio. Hur ser lägesbilden ut vad det gäller hot och hat mot media i Värmland? Agera Värmland har intervjuat Jenny Norberg, som under 2021 var kanalchef på P4 Värmland, Tomas Skoglund som under 2021 var redaktionschef på SVT Värmland, och Morgan Schmidt som är chefredaktör på Värmlands Folkblad (VF) – representanter från länstäckande radio, TV och tidning - för att ta reda på deras upplevelser.
 
Särskilda frågor
De frågor som har väckt mest upprördhet och kan trigga både hat och hot har tidigare varit vargjakt, byggandet av muminparken och moskésbygget på Rud. Tomas beskriver att de vet på förhand ungefär vilka ämnen som kommer trigga reaktioner: ”invandring, flyktingpolitik, vargfrågan, vaccin och covidrestriktioner”. Det har varit två läger kring coronarestriktionerna vilket har rört upp en hårdare stämning, men samtidigt upplever varken Jenny, Tomas eller Morgan att det har varit ett så stort problem med hat och hot, åtminstone inte riktat mot media. ”Det är mer kritik på ett rimligt vis, man får ju vara kritisk såklart” anser Morgan.
 
Lite hot men mer hat i sociala medier
Jenny, Tomas och Morgan delar bilden av att regelrätta hot är sällan förekommande. Däremot beskrivs hat, eller ett hårt tonläge, särskilt i sociala medier: ”Det förekommer ju, kanske mest då på sociala medier, kanske inte rena hot men det kan i alla fall bli ganska otrevligt ibland”, beskriver Jenny, om sin tid på P4 Värmland. Alla tre beskriver olika tillvägagångssätt de har för att minska hatet i sina kanaler. Att ha tydliga kommenteringsregler och att själva vara närvarande i kommentarsfälten hjälper till stor del men det kan även hända att de väljer att låta bli att göra ett inlägg på sociala medier i en fråga de vet kan väcka stor upprördhet och istället bara publicera den som en nyhet i sina traditionella kanaler och på hemsidan.
 
Även VF, som känner sig ganska förskonade beskriver hur de relativt frekvent får plocka bort nedsättande kommentarer. Sedan deras digitala artiklar har låsts bakom en betalvägg, alltså bara tillgängliga för prenumeranter, upplever Morgan att hatet minskat. Han tror att det beror på att de inte längre når en läsarkrets utanför Värmland på samma sätt och heller inte hamnar på mer nischade hatiska internetforum. Där är situationen annorlunda för SVT Värmland och P4 Värmland, där alla publiceringar är öppna för allmänheten och relativt ofta hamnar på SVT:s eller SR:s rikstäckande sändningar. Tomas upplever att en nyhet kan ”explodera” när den hamnar på rikssiten och röra upp en helt annan typ av reaktioner än när den delas lokalt. Han beskriver också grupper som systematiskt kommenterar allt SVT publicerar på vissa områden, exempelvis immigration, där avsändarna av hoten eller hatet i kommentarsfält, via e-mail eller telefon ofta inte är värmlänningar.
 
Påverkas av samhällsströmningar och allmän misstro
Det finns en känsla av en allmän misstro mot media och journalister. Globala anti-etablissemanget-strömningar, som kanske bäst exemplifieras av Donald Trumps anhängare, smittar av sig i Sverige och får också viss effekt på Värmland. ”Det finns ett hat, eller kanske snarare en skepsis eller misstro mot journalister som sådana i vissa typer av grupper. Att man tycker att journalister är vänster och journalister ljuger och så vidare”, beskriver Morgan. Han ser dock inte att det har en så stor effekt lokalt och menar att det är skillnad mellan olika typer av media: ”Förtroendet för lokalmedia har varit ganska stort hela tiden och är fortfarande ganska stort”. Tomas beskriver dock hur SVT Värmland kan märka av hur journalister blivit mindre fredade. De har en särskild position eftersom de fungerar lite som en symbol för ”statsmedia” och får representera allt SVT gör från nyheter till humor och debattprogram, även om det har väldigt lite med vad SVT Värmland gör. Tomas beskrev en händelse för några år sedan när personer som var missnöjda med den allmänna rapporteringen om Syrien försökte ta sig in på SVT Värmlands kontor på ett våldsamt och obehagligt sätt.
 
Skillnad i hat och hot

Jenny, Morgan och Tomas beskriver lite lika upplevelser. Morgan ser exempelvis att det är betydligt mindre hat eller hot riktat mot VF nu än för fem år sedan. Tomas beskriver en istället känsla av att den hatiska stämningen har blivit värre med åren: ”Min bild är att hot, om man tänker sådant man kan polisanmäla, är inte jättevanligt medan hat och de hoten som är under gränsen för vad som är åtalbart har blivit vanligare och vanligare”. En del i förklaringen till den upplevda ökningen av hot och hat är den tekniska utvecklingen som innebär att det är lättare och mindre personligt att hota än tidigare, menar Tomas. ”Det tycktes och tänktes säkert väldigt mycket runt fikabord på arbetsplatser och så där tidigare också men det var ett rätt stort steg att ta en telefon och ringa eller kliva upp till en redaktion och säga vad man tyckte. Att skicka ett mail eller kommentera i sociala medier är mycket lättare.” Samtidigt är det inte hela förklaringen och Tomas utesluter inte att det har blivit en vanligare strategi för att påverka journalister och nyhetsrapporteringen, ibland på ett organiserat sätt. De beskriver dock alla att 2021 har varit ett ganska bra år med lite hot och hat mot media.  Tomas upplevde till exempel att förtroendet för journalister ökade i samband med Corona och att kritiken inte varit lika aggressiv under 2021. Jenny menar att det har varit ganska lugnt för dem: ”Det är klart vi kan få kritik och hårda eller missnöjda kommentarer och så där, både mot publiceringen och oss som P4 Värmland eller Sveriges radio, men det är en väldigt liten del totalt sett skulle jag säga.”
 
Risker på kort sikt
De största riskerna de ser på kort sikt med hot och hat mot media är för reportrarnas välmående. ”Enskilda medarbetare kan ju tycka det är jobbigt att moderera en tråd eller så där. Det kan ta illa ändå även om det inte är regelrätta hot eller hat”, beskriver Jenny. Tomas har också fått se till att vissa reportrar har fått slippa sköta vissa bevakningar eftersom de har tagit illa vid sig eller skrämts för sin egen och sin familjs del. Det är också ett problem att hot och hat riktas mot de som ställer upp och intervjuas i media, alltså inte direkt mot journalisterna utan mot de som en nyhet eller reportage handlar om. Jenny beskriver exempelvis hur de ser till att medieovana personer kanske inte har med fullt namn så de inte ska riskera att råka illa ut för att de är med i radion. Tomas beskriver liknande situationer, hur de försöker förbereda personer som ställer upp på intervjuer och hur han har valt att anonymisera vissa i efterhand. Under 2021 har personer som valt att inte vaccinera sig blivit särskilda måltavlor för hat. När inslag eller artiklar görs med ovaccinerade eller personer kritiska mot coronarestriktionerna är kritiken eller hatet inte mot rapporteringen eller journalisten utan mot personen som intervjuats. Det ses som ett stort problem och är något det jobbas väldigt aktivt emot eftersom det drabbar personer som inte nödvändigtvis varit medvetna om risken att utsättas för hat eller valt att gå in i en offentlig debatt och eftersom det kan göra personer ovilliga att ställa upp i media.
 
Risker på längre sikt?

Det är lite olika hur man ser på hot och hat mot media och journalister. Tomas menar att målet är att påverka rapporteringen och få media att dra sig från att lyfta vissa frågor. Samtidigt kan det vara ett sätt att uttrycka kritik eller missnöje och behöver inte, särskilt i sociala medier, vara mer än en generellt hård jargong. Ingen beskriver idag någon större risk för att hot ska realiseras och eskalera till våld.
Jenny tycker det är viktigt att media inte ser det som att de inte kan rapportera om vissa frågor eftersom det leder till en hetsig diskussion. Tomas håller med om det som en självklar princip men menar samtidigt att hatstormar och upprepade hot påverkar i olika avgöranden och gör att reportrar, kanske omedvetet, i förlängningen väljer bort vissa saker i sin rapportering. Morgan håller delvis med: ”Folkets opinion påverkar ju sättet man angriper nyheter, sen hur mycket det gör det är en annan femma”. En medvetenhet om frågor som rör upp starka reaktioner, rutiner för hanterande av hot och hat samt stöd till de journalister som utsätts är alla tre överens om minskar effekterna av hot och hat mot media.
 
Hat och högljudda röster kan samtidigt också påverka vilka ämnen som får mer utrymme. Mer extrema rörelser arbetar exempelvis systematiskt för att flytta på gränserna för vad som anses okej och för att deras huvudfrågor ska lyftas och får stor plats i den offentliga debatten. Systematiserade hatkampanjer kan vara ett verktyg för att påverka vad som tas upp. Det innebär inte bara obehag för journalisterna som bevakar frågorna men kan också innebära att andra viktiga frågor inte uppmärksammas och att mindre högljudda röster inte hörs. Samtidigt är det en vanlig fråga för media. ”En del av vårat jobb är ju att ha örat mot marken och lyssna av ’vad är det folk är intresserade av och diskuterar’”, menar Morgan. Att media uppmärksammar de frågor som skapar stort engagemang är naturligt och det viktiga är snarare att rapporteringen görs på ett bra sätt.





 

Etiketter: yttrandefrihet

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter