ageralogogronbg2

Agera-bloggen

2022 > 02

Inom antidiskrimineringsbyrån kommer vi framöver göra vissa utbildningsinsatser med fokus på jämlikhet och trygghet i skolan. Det har under kort tid kommit flera rapporter som pekar i samma riktning, nämligen att barn drabbas av rasism och andra diskriminerande strukturer i skolan. Vi vet också att psykisk ohälsa bland barn och unga ökar. Att skolan inte är fri från diskriminering kan vi konstatera också genom de ärenden som inkommer till oss antidiskrimineringsbyråer som finns runtom i landet men även genom de ärenden som drivs av Diskrimineringsombudsmannen (DO).

För ett par veckor sedan kom till exempel ett pressmeddelande från DO gällande ett ärende i skolan. Det var enligt DO diskriminering när ”en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med”. Det handlade om trakasserier som är en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen, eftersom eleven, trots sin önskan om att få sin könsidentitet erkänd i stället möttes av en vägran och blev kallad fel pronomen under en termins tid. Skolan hade även brustit i sin utrednings-och åtgärdsskyldighet eftersom rektorn varit informerad men problemet kunde fortgå. DO har begärt 150 000 kr i ersättning och så sent som igår meddelades att skolan nu har ersatt eleven.

Beteenden som kränker någons värdighet och som har ett samband någon av de sju diskrimineringsgrunderna är en form av diskriminering. I diskrimineringslagen heter det med ett annat ord trakasserier. Det kan alltså vara en kränkning enligt diskrimineringslagen att inte få rätten till den egna integriteten och könsidentiteten respekterad av det offentliga.

Vi har sedan länge ett starkt skydd för den personliga integriteten och den egna personen enligt till exempel Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som gäller som lag i Sverige. Vuxnas ansvar för att barns rättigheter respekteras förstärks i och med Barnkonventionen och än en gång när konventionen också blivit svensk lag, vilken ändamålsenligt kräver att barnets bästa ska vara en utgångspunkt för de vuxnas bedömningar. Fortsättningsvis har elever rätt till skola och utbildning under trygga och hälsofrämjande former oavsett diskrimineringsgrund. Skolor har även ett särskilt ansvar att förebygga diskriminering och trakasserier genom att aktivt undersöka och undanröja risker för diskriminering eller hinder för lika rättigheter och möjligheter, enligt reglerna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen. 

De allra flesta som jobbar med barn gör det naturligtvis riktigt bra och det finns många goda exempel på arbete för att stärka barns rättigheter och införliva barnkonventionens principer.

Samtidigt måste det poängteras att med det tydliga och tvingande regelverk vi har idag borde inga barn behöva uppleva diskriminering i skolan och inga sådana ärenden borde behöva drivas. Med mer kunskap och fler verktyg kan vi bli bättre på att stärka och skydda barns rättigheter och hälsa. 


Antidiskrimimeringsbyrån som drivs av Agera Värmland är en av 18 i landet med uppdrag att motverka diskriminering genom bland annat kostnadsfri rådgivning till enskilda samt informations- och utbildningsinsatser.

Läs mer om kraven på det förebyggande arbetet i förskola, skola och högskola finns hos DO. Mer information om utbildning, rådgivning och hur vi kan hjälpa till finns här.

Vi borde ha sett det komma, vi borde ha fattat att det inte bara var något som händer där – där borta på andra sidan pölen. Vi vet ju av erfarenhet att allt, ja nästan allt i alla fall som man gör och säger där borta, förr eller senare hamnar här. Ibland är det såklart bra grejer, men också skit, som nu när vi tagit till oss vurmen för konspirationsteorier och desinformation med hull och hår.
 
Allt är Trumps fel
Nej, det där är inte sant men det är en lockande ”sanning” om man så vill och som jag nästan skulle börja tro på om jag fortsatte att driva min tes som följer här.
Hur som helst är det faktiskt så att den alternativa sanningen har vuxit lavinartat i USA sedan 2016. Det är pizzagate som handlar om Hillary Clintons pedofilring. Det är det stulna valet där manipulerade rösträkningsmaskiner sållade bort valsedlar med texten Donald Trump och det är återuppståndelsen där nämnda expresident ska stiga upp ur gatan på den plats där president Kennedy mördades och ta itu med den komplott som berövade honom den jordskredsseger han egentligen vunnit. Det här är bara några exempel. Utöver detta har pandemin utgjort en alldeles förnämlig jordmån för allehanda teorier som förr eller senare, oftast förr landar i någon gammal antisemitisk föreställning.
Allt det där såg vi hända och vi borde ha förutsett riskerna och förstått att det förr eller senare även skulle drabba oss. Nu är det precis det som händer och det med full kraft. Vi har sett det komma. Antivaxxrörelsen har försökt att göra det till sin framgångssaga med blandat resultat får man ändå säga men nu ser det faktiskt ut som om tiden är inne.
 
 
Svenska socialtjänsten kidnappar barn
Ok, vi har varit inne på temat tidigare här i Agerabloggen men det tål faktiskt att vridas och vändas på flera gånger. Jag pratar såklart om konspirationsteorier som likt en hydra med sina åtta huvuden och sin förgiftade andedräkt sprider död och elände. Som om inte det vore nog växer det också fram två nya huvuden för varje som huggs av. En metafor som dessvärre känns väldigt bekant i de här sammanhangen.
 
Senaste veckornas virala snurr kring ”sanningen” att svenska socialtjänsten kidnappar, förgiftar och säljer barn kan inte vara annat än verket av en hydra. För sant är det inte. Likväl hanteras det som en sanning i mängder av grupper på sociala medier och till och med av etablerade mediehus i framför allt arabisktalande länder. En sådan här ryktesspridning kan få väldigt allvarliga följder. Sanningen, jag menar den där riktiga som går att bevisa med fakta eller jämförelser får sig en ordentlig törn. De individer som redan trillat ner i kaninhålet, och tro mig det börjar bli trångt därnere, har redan bestämt vilken sanning de ska luta sig emot. Det blir hydrans sanning, inte sanningens sanning för den är tråkig och den överensstämmer inte med mina fördomar. Att tro på en lögn gör något med mig som person. För att försvara lögnen måste jag själv börja ljuga och när jag kommit så långt, ja då är det svårt att stanna. Det är som om bromsen slutat att fungera.
Spridningen av desinformation leder också till att personer med en våldsbejakande agenda dras till konspirationen likt flugor kring en sockerbit. Man finner näring i lögnen och så gör det man brukar, hatar och hotar den som utsetts till offer för lögnen. Nu är det inte så att alla som tillhör en våldsbejakande miljö tar till våld men bland dem som sitter fast i hålet finns det alltid någon som är beredd att gå till handling och det är illa nog.
 
Att sanningen drabbas och att våldsbejakande gärningspersoner kan genomföra våldsdåd är allvarliga saker och om det leder till att människor skadas eller dödas är det såklart katastrofalt. Men det finns en sak till som händer när sånt här händer som kanske är ännu allvarligare. Tilliten kommer till skada eller kanske till och med blir dödligt sårad.
 
Tillit är nog det finaste ordet jag vet i vårt svenska språk, länge var det näst vackraste ordet. Finast av alla var solidaritet men det är borta nu, försvunnet och vilse. Risken är dessvärre stor att det aldrig hittar in i vårt språk igen.
Därför är tillit nu det vackraste ordet och därför måste vi slå vakt om denna svenska paradgren som vi varit så bra på och som faktiskt skyddat oss länge mot hydrans attacker. Tilliten är den eld man svedde såren med och som hindrade hydrans huvud att växa ut igen. Tilliten är också det som kan förhindra att rykten som nu sprids inte kan slå rot.
 
Förlorar vi förmågan att känna tillit till våra medmänniskor, till våra myndigheter och till våra politiker – Ja då tappar vårt demokratiska samhälle den grund som det vilar på. Det är ett drömscenario för olyckskorparna jag pratade om i mitt förra blogginlägg, accelerationisterna. Du vet de som inte gör annat än önskar att samhället som vi känner det idag ska störta samman så att man likt fågel Fenix kan bygga sitt utopiska rike ur askan av det gamla.
 
Vad kan vi då göra? När skadan väl är skedd kan vi dessvärre inte göra så mycket, det tar i alla fall väldigt lång tid och kostar oerhörda insatser.
Det vi däremot både kan och ska göra är att förhindra att skadan uppstår. Visserligen är Kintsugi en vacker konst där man lagar ett sprucket krus med guld för att ge det som varit fördärvat ett nytt värde. Men som jag sa det kostar. Med ett aktivt förebyggande arbete där vi är noga med att inkludera (också ett fint ord) våra medmänniskor (inte heller så dumt) kan vi faktiskt återupprätta, laga och stärka vår tillit.
 
Om vi vill bevara och leva i ett samhälle som inte ständigt utsätts för desinformation, konspirationsteorier och rena lögner så måste vi bjuda till och anstränga oss så där lite extra, för vinsten av ett sådant arbete är långt utöver insatsen. Och det min vän är faktiskt sant på riktigt!
 
/Lars

Idag ser vi, trots ökad uppkoppling och tillgång till information, flera hot mot demokratin runt om i världen. Tillgången till information via internet bidrar inte nödvändigtvis till ökad kunskap utan gör världen mer komplex och svårnavigerad för många. Källkritiken vi har lärt oss räcker ofta inte riktigt till när vi dagligen utsätts för mycket mer information än vad evolutionen, och kanske även uppväxt och utbildning, har anpassat oss för. 

Särskilt problematisk är ungas sårbarhet för missvisande information, konspirationsteorier och andras agendor på en arena som ansvariga vuxna ofta inte har insikt i. Vi ser effekter som hur flera allt yngre personer radikaliseras in i våldsbejakande extremism online1, med några uppmärksammade våldsdåd på senare tid som resultat, men också oroande samhällstrender som minskad tillit till andra2. Tillgång till och förmåga att ta till sig information är både en demokratifråga-, en hållbarhetsfråga och en fråga om kompetens att ta tillvara sina mänskliga rättigheter. 

Internetstiftelsens senaste studie på barn och unga visar att 100 % av högstadieeleverna har egen mobiltelefon och 93 % av dem använder den dagligen. Den siffran för gymnasieelever är 99 %. Nio av 10 högstadieelever använder sociala medier procentsatsen är ännu högre för videotjänster så som youtube3, där algoritmen (det som föreslår innehåll för användarna) ofta förstärker extremt innehåll. Internetanvändandet bland ungar verkar även ha ökat under pandemin4. Tillgång till information ter sig alltså inte som ett problem, utan snarare hur barn och ungdomar ska förhålla sig till informationen. Samhället har inte möjlighet att se till att barn inte stöter på material som kan vara skadligt eller sakna respekt för andra personers rättigheter på internet utan att implementera en censur som kränker andra rättigheter, så som yttrandefrihet och tillgång till information. Därför behöver vi säkerställa att ungdomar har förmåga och verktyg för att navigera informationslandskapet på ett tryggt sätt och själva utvecklar en respekt för mänskliga rättigheter.  

Vi måste satsa på att stärka barn och unga i deras läskunnighet och passiva källkritik på nätet, att uppmärksamma och engagera dem i frågor rörande informationssäkerhet och propaganda på nätet och ge dem verktyg att nyttja sina rättigheter och sin yttrandefrihet på demokratiska sätt. Samtidigt behöver vi också aktivt tänka på hur vi själva beter oss online och hur vi påverkas av informationen vi tar in. Det vi delar, gillar eller kommenterar kommer våra egna eller våra vänners barn kunna se. Hur du förhåller dig till information och olika budskap påverkar både din egen världsåskådning och andras runtomkring dig, vare sig du är medveten om det eller inte.  

Prata med de i din närhet, på jobbet och i familjen, om livet online, aktuella händelser och budskap du stöter på. Vi får inte bara bli passiva mottagare av information, varken idag eller i framtiden, om vi inte vill bli missledda eller riskera att styra skeppet åt fel hål. Håll det demokratiska samtalet aktivt. 

[1] Detta kan läsas om i rapporter av bland annat Hope not Hate och International Center for the Study of Radicalisation (Kings Collage) samt i en artikel av The Guardian
[2] Folkhälsomyndigheten - Se till tillit (svårt att lita på andra) och snittet för riket (även region Värmland för den intresserade, som historiskt har varit bättre än snittet på den punkten men blivit sämre sedan 00-talet).
[3] Barnen och Internet 2019
[4] Svenskarna och Internet 2021
















Alla har vi en sanning. Alla har vi en verklighetsuppfattning som utgår från just oss själva. Våra ryggsäckar är fulla med åsikter, erfarenheter, förutfattade meningar, analysmönster och kunskap som filtrerar all information vi tar in. Vi är aldrig helt objektiva och tar inte in information i ett vakuum. Men, det säger inte att vi kan välja fritt vilken verklighetsuppfattning som passar oss och kalla det sanning. Eller välja bort fakta eller sakliga argument för att de inte går i linje med min övertygelse. Något vi ser allt för ofta i vår samtid. En oroande utveckling som kan få stora konsekvenser för hur vi lever tillsammans.
 
När du säger något till mig så tolkar jag dig. Min hjärna analyserar ditt röstläge, kroppsspråk och orden du säger. Jag läser mellan raderna, eller lyssnar mellan orden. Jag gör en tolkning av ditt budskap. Jag tar in det du ”egentligen” säger. Därför kan vi ha så olika uppfattning om vad som sagts i en konversation. Din sanning är inte min sanning. Samma sak tror jag gäller för all information i samhället som vi tar emot. Vi gör en tolkning utifrån oss själva. Det är så vi människor fungerar. Men vad händer när vi får svårt att föra sakliga diskussioner när vi väljer att tolka informationen som vi vill?
 
Det finns många exempel i vår samtid. Trump-anhängare som menar att oavsett vad någon säger eller visar för bevis kommer de aldrig tro att Trump förlorade valet, för de vet att han vann. Allt annat är lögn. Vi har även pandemin där extremistiska vaccinmotståndare vägrar ta in argument för det spelar ingen roll hur många studier det hänvisas till, läkemedelsbranschen är ändå korrupt och i maskopi med myndigheterna som utnyttjar pandemin för att begränsa fri- och rättigheter. Desinformation sprids och spelar på våra känslor. Något som tyvärr splittrar oss och försämrar det demokratiska samtalet.
 
Att få ha vilken åsikt man vill är en rättighet och en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Även att få uttrycka den åsikten, så länge det inte handlar om hets mot folkgrupp eller förtal. Det är av största vikt att vi slår vakt om de rättigheterna, hur faktaresistenta åsikterna än må vara. För ett samhälle där vad vi får säga, tro eller tycka blir begränsade är auktoritärt och farligt, hur ”välvilliga” motiven än skulle vara. Men, när till och med den tydligaste fakta avvisas som ”fake news” har vi ett problem med vår tillit till kunskap, samhällsstrukturer men framför allt till varandra. När vi förlorar en grundläggande tillit till varandra orsakar det splittring på alla nivåer i samhället.
 
Självklart ska man inte vara för naiv och tro att forskare eller myndigheter aldrig har eller gör fel. Eller att alla människor har rent mjöl i påsen. Kritik, ifrågasättande och granskningar är essentiellt i vårt samhälle. Korruption, bedrägeri, brottsliga handlingar och misstag ska upp i ljuset. Särskilt från våra myndigheter och makthavare. Det visar att det demokratiska systemet fungerar. Om vi återgår till vaccinationerna som exempel så stoppades AstraZenecas vaccin när risken övervägde nyttan. Ett utmärkt exempel på att säkerhetssystemet och granskning fungerade. Men granskningen och ifrågasättande måste bygga på saklighet och inte på en förutfattad mening om ”man vet ju hur läkemedelsbranschen är” eller ”det spelar ingen roll vilka bevis du visar mig, det stämmer inte”.
 
Det kommer alltid finnas diskrepans i din sanning och min sanning. Så är vi som människor och att se saker olika är nog säkerligen ett framgångsrecept för oss som art. Dock blir det farligt när vi får en så pass stor barriär mellan våra verklighetsbeskrivningar att vi inte längre ser varandra som medmänniskor först. I ett äktenskap betyder det ofta att skilsmässan är ett faktum. Vad betyder det i ett demokratiskt samhälle?
 
Det är min önskan att vi kan se varandra som människor och i grunden vilja varandra väl i alla diskussioner vi har. Vi bör alla också tänka att vi alltid kan lära något av varandra och vara ödmjuka. Att erkänna att man haft fel eller nu ändrat åsikt är en styrka och något oerhört sunt.  
 
Avslutningsvis är det viktigt att fundera över varför vi har dessa strömningar. Det är lätt för mig att sprida kritik mot sekteristiska Trump-anhängare eller faktaresistenta antivaxxare men det är viktigt att fråga sig varför de tycker som de gör. Deras sanning kommer någonstans ifrån. Deras sanning skiljer sig från min, men vi kan alla vinna på att försöka förstå och minska klyftan vi alla gräver djupare från våra håll. För vi är alla människor och vi lever tillsammans.
 
Per Hydén
Verksamhetschef

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter