ageralogogronbg2

Agera-bloggen

2021 > 11















Vi är många organisationer, myndigheter och enskilda som den här veckan uppmärksammar mäns våld mot kvinnor. Igår den 25 november var det Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Det är viktigt att vi har dagar och veckor som sätter ett särskilt fokus på frågor som samhället har problem att lösa. Det får dock aldrig stanna vid ord och blogginlägg som detta, det måste resultera i handling. Det handlar om rättigheter och det handlar om liv.  
 
Det finns mycket jag skulle vilja skriva om. Om kvinnor som försökt att lämna våldsamma män men inte fått tillräckligt skydd från samhället. Kvinnor som inte lever idag. Jag skulle vilja skriva om en lagstiftning, rättstillämpning och kriminalvård som möjliggör att dömda misshandlare och mördare släpps ut för lättvindigt och efter för kort tid, där man vet att risken är stor att han begår nya våldsbrott mot kvinnor. Eller om det låga värderande av det, ofta ideella, förebyggande arbete som sker för att fånga upp och stötta våldsamma män. Jag skulle även vilja få med några stycken om problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tror också det vore bra att beskriva det förebyggande och livräddande arbete som sker och retoriskt ställa frågan vad som skulle hända om inte tjej- och kvinnojourer oförtröttligt jobbade på. Det räcker dock inte med ord.  
 
Vi i Sverige vill gärna se oss som jämställdhetens högborg. Jämfört med många andra länder har vi kommit långt. Men när det gäller frågan kring mäns våld mot kvinnor är det inte värdigt ett land som Sverige, med allt vårt välstånd, att det ser ut som det gör.  
 
Det är många parametrar och perspektiv att ta hänsyn till för att få bukt med den här frågan. Det finns många naiva och förenklade lösningar. ”Varför lämnar hon inte bara” är en vanlig kommentar som sätter fingret på okunskapen för en komplex situation där kärlek, rädsla, osäkerhet, självkänsla, försörjning och våld alla finns med i mixen. Det går inte att enbart fokusera på hårdare straff. Det går inte att enbart att fokusera på normkritiska diskussioner med unga. Det går inte att enbart fokusera på skyddsmekanismer. Inte heller enbart fokusera på män eller enbart på kvinnor. Alla de här delarna är nödvändiga för ett långsiktigt och hållbart hitta en väg där vi uppnår ett tryggt samhälle på lika villkor.  
 
Varje vecka, varje dag ska vara fri från våld. Därför säger jag till våra politiker. Det är dags att ni alla går samman, ja alla, och hittar gemensamma och kraftfulla satsningar som håller över tid och som inte är till för att pryda valaffischerna nästa år. Tillsätt en parlamentarisk kommitté och visa att Sverige är det land för lika rättigheter och möjligheter vi så ofta stoltserar med.  
 
 
 
Per Hydén 
Verksamhetschef  

Återkommer i det här blogginlägget till skolattacken i Eslöv i augusti då en lärare skadades svårt av en maskerad och beväpnad elev.
I det 1300 sidor långa förundersökningsprotokollet avslöjas en serie händelser som succesivt trappas upp fram till den 19 augusti när killen som vi kan kalla Adam och precis börjat nian packar sin Adidas-bag med vapen, ammunition, skyddsväst, hjälm och en go-pro kamera för att bege sig till sin skola.


”I efterhand är det så uppenbart”
Med facit i hand är det svårt att förstå att inte större ansträngningar gjordes där i Eslöv. Med facit i hand är dock det mesta enkelt, till och med den mest komplicerade ekvation. Precis så är det i fallet med 15-årige Adam. Med facit i hand är det uppenbart att något skulle gå fruktansvärt fel.
 
Två år innan skolattacken i Eslöv går det att finna tecken på att allt inte står rätt till. Problemen ser ut att starta när Adam surfar om ”boffning” det vill säga att bli hög på att andas in drivgas från doftspray. Efter det följde två helvetesår säger hans mamma.
 
Ett och ett halvt år innan det händer åker han dit för snatteri. Det går också rykten om skadegörelse på en rad bilar. Mentorerna har en dålig känsla och kontaktar skolans kurator.
 
Ett år
före attacken uttrycker mentorerna oro för Adam under ett utvecklingssamtal. Han söker kickar och har ofta med sig flera tändare till skolan. Föräldrarna vill inte gärna se problemen.
 
Tio månader före ökar Adam frånvaro. Han ertappas med att klottra nazistiska symboler och slagord. Föräldrarna kallas återigen till skolan.
Ungefär samtidigt rymmer Adam hemifrån efter ett bråk med pappa. Han kommer tillbaka men är så aggressiv att polis tillkallas. En SOL-14 anmälan upprättas vid socialtjänsten.
 
Covid-19 leder till att undervisningen sker på distans och närvaron försämras ytterligare. Under distansundervisningen ser man att Adam har vapen på sitt rum, bland annat en softairgun som han fått av sin pappa. Under lektionerna märker lärare och klasskamrater att Adam chattar på Discord och det hörs ”konstiga diskussioner”.
 
Nio månader innan det händer blir det återigen bråk hemma. Polis tillkallas och tar upp anmälan. Några ytterligare åtgärder vidtas inte heller denna gång.
 
Nu börjar saker hända i ett allt högre tempo. Det handlar om misstänkta stölder i skolan och mer bråk hemma.
 
Sju månader före sätter Adam på sig en armbindel med ett hakkors och ger sig ut på samhället. Han upptäcks av polisen som kör honom hem. Där hittar man flera nazistsymboler och anteckningar om kända skolskjutare. Poliserna som kör honom hem känner vid det här laget en stark oro för Adam.
 
Sex månader återstår när Adam och hans pappa kallas till förhör hos polisen. En LUL, lagen om unga lagöverträdare upprättas. Polisen som förhör dem ser dock inte så allvarligt på situationen utan tror att det handlar om uppmärksamhet och om att provocera sina föräldrar. Ärendet går tillbaka till socialtjänsten.
 
Knappt fyra månader innan ertappas Adam med att bära kastknivar på skolan. Polis tillkallas och man samlas på rektorsexpeditionen där alla uttrycker oro för Adam. Personalen ser honom som en ”tickande bomb” och är orolig att han ska skada nån på skolan.
 
Tre månader före börjar Adam fotografera sig själv med skyddsväst, skelettmask och vapen. Bilderna blir allt fler under sommaren. Hans närvaro på nazistiska och andra främlingsfientliga sajter ökar kraftigt. Adam kommunicerar nu med likasinnade världen över via Twitch, Steam, Discord, Roblox, Telegram, Whats app, Snapchat, MediaFire, Cloudconvert och Instagram.
 
Mindre än en månad före händelsen berättar Adam för en vän på Discord att han planerar en skolattack. Kompisen som förmodligen bor i Italien försöker få Adam att avstå. I stället skickar Adam ”Plan A” tillsammans med en ritning över Källebergsskolan.
 
23 dagar före letar vännen upp en barndomskamrat till Adam och ber honom kontakta polisen. Kamraten är rädd att Adam ska bli arg och väljer i stället att berätta för Adams syster som lovar ”hålla ett öga” på honom.
 
13 dagar före attacken får FBI tips om att någon i Sverige hotar med en skolskjutning. IP-adressen leder hem till Adam. För en av poliserna som kallas dit är det tredje gången hon möter Adam. Hon säger att något måste göras och att det inte handlar om ett pojkstreck. Pappa vill dock inte se allvaret i situationen. Polisen vill säkra all kommunikation men förundersökningsledaren tycker inte att det är nödvändigt. Inga vidare åtgärder görs.
 
Två dagar före upptäcker man klotter på skolan. Någon har sprayat RAHOWA – Racial Holy War och White Power på marken och på en informationstavla.
 
Natten före
attacken är Adam uppe hela natten och sitter vid sin dator. Bland annat sparar han ner sitt manifest och en rad bilder.
 
Strax före halv nio den 19 augusti sätter Adam på sig skyddsväst, hjälm, skelettmask och startar en livesändning på spelsajten Twich. Han tittar in i kameran och säger; ”Remember lads, Subscribe to pewdiepie” En fras han hämtat från attacken i Christchurch. Sen går han in i skolan.
 
Lyckligtvis dödades ingen i Eslöv den här dagen. En lärare skadades svårt och Adam kunde gripas oskadd, trots sin önskan att bli skjuten av polis.
 
När vi nu har facit i vår hand är det rätt uppenbart att något skulle ske. Men när pusselbitarna ligger utspridda på flera olika platser, en del hos polisen, några på ett bord på socialförvaltningen och sen ett antal här och där på skolan och hemma hos Adam är pusslet svårt att lägga. Det är också svårt och inte heller särskilt konstruktivt att klandra någon av de inblandade. Alla gjorde förmodligen vad de trodde var rätt utifrån den information man hade där och då.
 
Det som blir tydligt i det här ärendet är vikten av samarbete på lokal nivå. Om vi ska kunna möta de nya riskerna med personer som radikaliseras online är det väsentligt att inte bara ha kunskap att se signalerna i sig utan också förstånd att foga dem samman till en bild som är möjlig att förstå. För att klara det måste vi ta hjälp av varandra och dessutom se till att fila på våra samarbeten innan saker börjar hända.
Om man i Eslöv samlat ihop bitarna i tid hade nog bilden av den maskerade pojken blivit möjlig att uppfatta långt före morgonen den 19 augusti.
 
Lars S

Etiketter: radikalisering
(Vänster) Exempel på en meme med vaccinkritiskt budskap; (Höger ovan) Zuckeron, som skulle kunna spridas som en meme; (Höger ned) Simba flyr från gnuerna, förklaring i texten (Vänster) Exempel på en meme med vaccinkritiskt budskap; (Höger ovan) Zuckeron, som skulle kunna spridas som en meme; (Höger ned) Simba flyr från gnuerna, förklaring i texten

Vi värmlänningar har över en ganska lång tid börjat spendera allt mer av vår tid online och för många av oss är internet likväl en källa till information och nyheter som underhållning och sociala aktiviteter. Därför är det inte konstigt att vi påverkas av vad vi ser på nätet. Med tanke på det borde vi reflektera lite över vad det är vi faktiskt kommer i kontakt med och sprider. Det är extra viktigt då unga internetanvändare tar in stora mängder budskap och rör sig i forum som föräldrar och lärare i deras omgivning ofta inte förstår, vilket kan utnyttjas av extrema aktörer.

Många av oss, särskilt ungdomar, kommer i kontakt med en stor mängd memes, framförallt i sociala medier. Memes är oftast humoristiska bilder och textkombinationer med syftet att roa – i essensen är de internetfenomen som bygger på gemensamma referensramar och (sub)kulturella symboler. Görs en meme av en kombination av en scen från en film med en text som berör ett aktuellt ämne förmedlas ett mer komplext budskap på ett roligare och enklare sett, som fler kan relatera till och sprida vidare. Exempelvis, om någon sätter Mark Zuckerbergs (Facebooks-grundares) ansikte på Saurons öga från Sagan om ringen och skriver om hur Facebook samlar data förstår de flesta av oss budskapet. På det sättet kan memes användas för att genom bildspråk och kontext förmedla ett budskap på ett effektivt sätt. Generellt når också memes fler personer via internet än andra typer av media, så som artiklar och rapporter, eftersom de går snabbt att ta till sig, är roliga och gör sig bra i flöden på sociala medier.

Memes och humor är en stor del av vit-makt-rörelsens bredare strategi för att flytta gränsen för vad som ses som acceptabelt. En artikel om hur någon tycker invandraring förstör Sverige där invandrare liknas med horder av djur hade antagligen setts som rasistiskt och oacceptabelt för några år sedan. Samma budskap i memeformat ses däremot inte som lika kontroversiellt. Bilden ovan och övertexten ”Regeringen vill öppna gränsen” förmedlar i princip samma sak, där Simba från Lejonkungen liknas med svensken och de galopperande gnuerna representerar invandrarna. Humorn fungerar som en ursäkt och ett skydd för den som uttrycker sig mer extremt - vem av oss har inte hört någon säga att ”det bara va på skoj”? Dessutom är ironi vanligt förekommande och det är ofta svårt för både utomstående och initierade att avgöra om de underliggande budskapen är på skämt eller allvar.

Självklart är de flesta memes inte extremistiska. De flesta som delar memes sprider bara något de tycker är roligt. Ideologier, budskap och åsikter bakom memes är dock ofta diskreta. Stereotyperna som förmedlas som en del av humorn döljs lätt i formatet men kan ha effekt över tid. Att samma grupp ofta drivs med eller framställs på ett visst sätt påverkar mottagarnas uppfattning om gruppen, varje sig gruppen man skämtar om är kvinnor, politiker, muslimer, vanliga svenssons eller personer med mörk hudfärg. Memes sprider politiska budskap och ideologisk propaganda på ett sätt som är lättillgängligt för den vanliga internetanvändaren, och gör att byggstenarna för att övertygas av en extrem ideologi kan finnas redan innan individen har läst en enda politisk text eller manifest. Så försök att vara uppmärksam på vad du och dina närstående kommer i kontakt med på internet, och reflektera gärna ibland över vad som egentligen uttrycks bakom skämten. Har du egna barn eller kommer i kontakt med ungdomar på jobbet är också ett hett tips att fråga dem vad de ser på nätet och försöka visa intresse för deras värld.

Ta gärna tillfället i akt och lär dig något nytt! Vill du läsa mer om ämnet kan vi tipsa om en artikel av Tina Askanius och Nadine Kellera som har analyserat högerextrema memes! Den kan läsas här.
Vi tipsar också om vår egen artikel som förklarar mer vad memes är och deras roll i rekryteringen av unga till våldsbejakande högerextrema organisationer. Den heter meme-kultur och radikalnationalistisk ideologi och finns att hitta här eller under publikationer.

När vi är ute och utbildar om diskriminering i arbetslivet får vi nästan alltid frågor om arbetsgivarens skyldighet att agera vid trakasserier och sexuella trakasserier som sker mellan kollegor. Det handlar ofta om att man är osäker på hur långt arbetsgivarens skyldighet att agera egentligen sträcker sig. Vad händer till exempel när ord står mot ord? Vad blir arbetsgivarens skyldighet om man hamnat i ett ”omöjligt” läge? Vad gäller om den som trakasserar gör det på fritiden och inte på jobbet?

Ansvaret att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier och sexuella trakasserier innebär att arbetsgivaren måste försöka bilda sig en egen uppfattning av vad som hänt.

Detta betyder främst två saker; för det första att den som upplevt sig utsatt för antingen sexuella trakasserier eller trakasserier utifrån någon av diskrimineringsgrunderna inte behöver ”bevisa” att det som skett utgör trakasserier i lagens mening för att arbetsgivaren ska bli skyldig att undersöka vad som hänt. Det räcker att det är personens upplevelse och att detta kommit till arbetsgivarens kännedom; för det andra innebär det att om parterna under utredningen lämnar helt olika berättelser och ord står mot ord, behöver arbetsgivaren gå vidare och se om det finns mer information om vad som hänt, genom att till exempel prata med vittnen. Om detta inte heller bringar klarhet i vad som hänt behöver arbetsgivaren överväga vilka åtgärder som är lämpliga att vidta. Det kan vara att erbjuda konflikthantering, samtalsstöd och att följa upp situationen för att förebygga framtida konflikter.

Det är vanligt att vi får frågan om skyldigheten att agera gäller även om trakasserierna skett utanför arbetstid. Skyldigheten att utreda och åtgärda i diskrimineringslagen handlar om situationer som har ”samband med arbetet”. Men om en medarbetare trakasserar en annan medarbetare utanför arbetet eller efter arbetstid och dessa medarbetare främst har en arbetsmässig relation så omfattas det. Arbetsgivare har dessutom arbetsmiljöansvar och är alltid skyldiga att så långt det går undersöka och åtgärda problem i den psykosociala arbetsmiljön.

Som arbetstagare är vi rättsligt bundna till arbetsplatsen och ingen ska behöva gå till jobbet med en klump i magen. Arbetsgivare kan sällan bara titta åt andra hållet om det gäller en situation som påverkar arbetsmiljön. Det är viktigt att arbetsgivare har kunskaper om vad lagen kräver i dessa situationer men det är minst lika viktigt att medarbetare agerar professionellt på jobbet och tar sitt eget arbetsmiljöansvar på allvar.

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter