ageralogogronbg2

Ungdomar: experter på digital källkritik men förlorare på den digitala arenan?

Källkritik har på senare tid blivit en allt viktigare del av skolgången, särskilt på den digitala arenan. Det är bra eftersom förmågan att sålla mellan fakta och åsikter, avgöra hur trovärdig en avsändare är och hitta tillförlitlig information är centralt – inte bara inom den formella utbildningen utan också, i allt större utsträckning, i livet. Tack vare dessa satsningar och en större medvetenhet i allmänhet kan vi anta att ungdomar idag är bättre på källkritik än tidigare generationer var i samma ålder. Samtidigt tar unga till sig massvis av budskap som källkritik borde sållat bort.

Unga idag är ytterst medvetna om att information ofta är vinklad utifrån en agenda, att bilder och videos kan vara förvanskade och att alla inte är de som de utger sig för att vara på nätet. Kanske till och med bättre än många vuxna – åtminstone vad det gäller nyare tekniker som till exempel deepfakes: videos eller bilder som skapats genom datainlärning där det ser ut som någon, ofta en kändis eller politiker, gör eller säger precis det skaparen vill att de gör (i varierande grad av realism). Vanlig källkritik av typen ”vem är avsändaren, varför har informationen tagits fram, säger andra källor samma sak” och så vidare räcker dock inte för att bemöta alla utmaningar unga stöter på online. Inte bara att metoden kanske inte nyttjas särskilt ofta på fritiden – det är helt omöjligt att applicera den på den mängd information och budskap ungdomar stöter på under en vanlig dag.

De flesta svenskar använder internet åtminstone i någon mån för sin omvärldsbevakning – läsa nyheterna, få koll på vad som sker i världen, vad kompisar gör, vilka frågor som är viktiga. Siffran är högre bland unga. Enligt internetstiftelsen använder 90 % av gymnasieungdomar sociala medier dagligen och 55 % gör det redan i mellanstadiet. De siffrorna är dessutom från innan pandemin.

För någon som är i processen att skapa sin världsbild, sin syn på hur världen är beskaffad, vad som är viktigt i samhället, vad som är rätt och fel, och som kämpar med att hitta sin egen roll i världen och skapa sin egen identitet – kort sagt de flesta unga – har internet och flödet på sociala medier en lite större effekt än på någon som redan har ganska fasta åsikter, världsuppfattning och självbild. Internet blir ett titthål genom vilket många unga skapar sin världsuppfattning och även i viss mån sin självbild. Det är inte nödvändigtvis ett så bra titthål. Dels påverkar algoritmer baserade på sådant dataprogrammet tror att vi vill se vad vi utan ansträngning får se online. Dels är det inte den mest representativa eller objektivt sanna bilden av världen som presenteras på sociala medier – varesig det gäller debattklimat, kroppsideal eller potentiella lösningar på samhällsproblem.

Källkritik som vi känner den fungerar inte på undermedvetna processer, på slöscrollande eller på många mängder budskap. Att skapa sin världsbild och självbild är inte medvetna processer utan det sker baserat på information och stimuli vi får till oss. Att veta att något är fake är inte heller en garanti för att inte påverkas. Photoshoppade bilder på snygga modeller förmedlar hur man ska vilja se ut även om man vet att idealet inte är nåbart. Ett motbevisat rykte om utbredd korruption bland politiker kan fortfarande lämna en gnagande känsla att politiker i allmänhet är lögnare, fuskare eller åtminstone inte tjänar folket. De bevingade orden ”Jag skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” som Jack Werner stötte på i Facebooks kommentarsfält är talande här.

Därför fungerar inlärd källkritik inte särskilt väl för att motverka de risker vi stöter på i det digitala informationslandskapet. Unga, som är bra på källkritik genom utbildningar och internetvana, riskerar fortfarande att tappa bort sig själva bland alla budskap de konsumerar.

Så länge omvärlden visar att den inte är en så hemsk plats, vardagen flyter på och det är tydligt att vi har en plats i samhället och en framtid är det hela kanske inte ett så stort problem. Men för alla de ungdomar som har svårt i skolan, som inte ser hur de ska kunna få ett arbete eller värdigt liv i framtiden, som inte har ett stabiliserande socialt nätverk av vänner och välmenande vuxna för att hantera vardagen, för dem blir problemet allvarligare tack vare hopplöshet, desperation och färre modererande skyddsfaktorer.
 
Skolskjutningar, ätstörningar, självmord, ångest, ideologiska våldsdåd och andra tragedier har mångbottnade orsaker, men självbilden, idealen och världsbilden som anammas från internet kan tänkas påverka.

När vi pratar om källkritik pratar vi mycket om osäkra källor, om historieskrivning, om att minska mängden faktafel och kanske att motverka konspirationsteorier. Det är bra och väldigt viktiga saker men vi pratar kanske för lite om världsbild och ideal som genom massvis av källor påverkar våra liv och utveckling. Det är ungdomar inte nödvändigtvis lika väl förberedda på.

Jag tror det bästa många av oss kan göra är att försöka vara en bra källa, en förebild, en stabilitet eller en modererande faktor. Vi kan alla påverka vad för bild av världen och omgivningen som förmedlas online. Framför allt kan vi bidra till att minska den ideologiska polariseringen och pajkastningen som framställer alla i dålig dager och minskar möjligheten till konstruktiva lösningar. Vi kan också se till att vara viktiga personer i vardagen och bidra till att skapa trygghet, tillit och framtidstro hos unga i en tid där det kan vara svårt och göra på egenhand.

Källkritik är bra, men otillräckligt för att hantera alla budskap. Unga (och kanske även alla vi andra) behöver också tillit, trygghet, hopp och bra förebilder.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln