ageralogogronbg2

Internationella dagen mot rasdiskriminering

Den 21 mars 1960 i Sharpville, Sydafrika. Över 50 svarta människor dödades och flera hundra skadades till följd av beskjutning från polis under en fredlig demonstration mot apartheidlagarna. Bland annat demonstrerade man mot passlagar som innebar att svarta personer behövde bära pass i områden där vita bodde.
Idag den 21 mars är det den internationella FN-dagen för avskaffandet av rasdiskriminering, en dag som uppmärksammas för att hedra offren i Sharpville och lyfta fram arbetet mot rasism.


”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning…”. Detta är en av de formuleringar som inleder det första kapitlet i Regeringsformen, en av våra grundlagar. Jämlikhet utgör därmed en av de främsta grundpelarna i vårt demokratiska samhälle. Som yttringar av detta stycke och internationella lagar om mänskliga rättigheter har vi idag ett omfattande regelverk som förbjuder vissa rasistiska uttryck och andra former av diskriminering. Det går nog inte att förstå varken lagstiftningen eller rasismen på olika platser i världen idag utan att känna till rasismens historia över tid och rum.
Någon kanske till exempel tänker att rasism är och har varit ett stort problem någon annanstans men inte här. Men även Sveriges förflutna bär på mycket obehagliga exempel på institutionaliserad rasism. Sverige var under 1920- och 30-talen ledande inom ”rasbiologisk” forskning som bedrevs vid det statliga institut som medverkade bland annat till införandet av steriliseringslagar. Dessa drabbade många personer utifrån etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning och upphävdes inte förrän under 70-talet. Ur ett historiskt perspektiv är det inte så längesedan, samtidigt som vi lever i ett helt annat samhälle idag byggt på principen om alla människors lika värde och frihet.

Vi bör kunna säga att vi har goda förutsättningar att skapa samhällen utan diskriminering och rasism, men än är vi inte där. Sverige hör till de länder i Europa med mest segregerad arbetsmarknad sett till hudfärg. Till exempel behöver personer födda i Afrika söder om Sahara eller med minst en förälder född i Afrika söder om Sahara enligt en studie ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som en person i den övriga befolkningen som har genomgått en treårig eftergymnasial utbildning. Det spelade ingen större roll om man var född i Sverige eller utomlands när man jämförde lönenivåer, nivåerna låg lika långt efter vita svenskars oavsett födelseland (2018:21, Länsstyrelsen Stockholm). Vid anmälningar om diskriminering är etnisk tillhörighet oftast den mest förekommande bland diskrimineringsgrunderna. Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) rörde 40% av anmälningarna etnisk tillhörighet år 2020. Det har också på kort tid kommit flera rapporter som pekar på att barn i stor utsträckning upplever rasism i skolan.

En rad studier från Länsstyrelsen Stockholms belyser att, och försöker svara på varför, det ser ut såhär. Bland annat lyfts att det i Sverige finns en mycket stark antirasistisk samhällsnorm där många vita tenderar att se sig själva som automatiska antirasister som inte kan hysa någon rasism, eftersom det ses som vedervärdigt och omoraliskt. I det här sammanhanget nämns ”färgblindhet" i bemärkelsen att man inte fäster någon vikt vid exempelvis hudfärg. (Länsstyrelsen Stockholm, Rapport 2021:23). I teorin låter ju det rätt, men som också nämns i studier kan detta i praktiken i stället riskera dölja att det finns maktstrukturer utom oss som är kopplat till bland annat etnisk tillhörighet och som kan få mycket negativa konsekvenser för människor.

Även en tendens att se enkelspårigt på rasism i termer av motsatserna ont eller gott, svart eller vitt kan leda till att vi inte ser rasism för var och vad den är. Det kan vara lätt att tänka på rasism som två fack där personer ingår i den ena eller den andra:  ”rasist” eller ”icke rasist”. I den bilden finns inte riktigt utrymme för alla möjliga beteenden och företeelser som kan finnas inom människor, organisationer och i samhället i stort som i olika mån bidrar till strukturell rasism. Risken finns att vi missar en gråzon av beteendemönster och strukturer. Ett till perspektiv på rasismen som begränsar dess synlighet är också att tänka att den mest bara huserar hos ondsinta människor. Det perspektivet kan plötsligt få det att se relativt enkelt ut att isolera problemen, för dessa individer är ju förhållandevis få och kanske oftast håller sina åsikter för sig själva. Det kan också göra det väldigt mycket svårare att prata om rasism över lag, om vi har en bild av att det är något som främst innehas av de omoraliska och onda.

De perspektiv, förståelser och kunskaper vi har om rasism och anti-rasism spelar roll för förutsättningarna att motverka och inte återskapa strukturer som vi inte vill ha. Sveriges antidiskrimineringsbyråer, och många andra organisationer, arbetar varje dag med att på olika sätt förebygga diskriminerande strukturer och att öka kunskapen om regelverket. Inte minst om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen som handlar om att skolor och arbetsgivare är skyldiga att förebygga diskriminering och verka för lika rättigheter och möjligheter. Dessa skyldigheter kan egentligen översättas till att undersöka verksamheter i syfte att å ena sidan försvåra för rasistiska och andra ojämlika strukturer och å andra sidan underlätta för jämlikheten.
 
Att rasism inte enbart är avsiktlig fientlighet eller omoral inom människor utan ofta kan bestå av faktorer på strukturell nivå, som alla människor kan underlätta eller försvåra för, är nog ett faktum vi inte gillar särskilt mycket. Det gör ju det hela mycket mer komplicerat jämfört med om vi tror att rasismen ”bara” är något som onda människor har och som kommer till uttryck genom till exempel hat och hot.
Att upptäcka och motverka de ibland mer subtila strukturella ojämlikheterna i samhället och inom organisationer kan ofta vara svårare. Men det är något vi behöver ta till oss ute i arbetslivet, i skolorna och i samhället i stort om vi vill komma till bukt med ojämlikheter som annars reproduceras genom komplexa strukturer och mönster - som vi alla är en del av.


Vill du fortsätta läsa om studierna och rapporterna som omnämns här i inlägget? 

Länsstyrelsen Stockholm, arbetsliv

  •  Vita privilegier och diskriminering, Processer som vidmakthåller rasifierade ojämlikheter på arbetsmarknaden (Rapport 2021:23)
  • Vidga normen Vit, svart eller brun Handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg (rapport 2019:8) 
  • Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden (Rapport 2018:21)

 
Rapporter om barn och unga

  •  Friendsrapporten 2021
  • Rädda Barnen 2021 Vuxna – vad gör dom?
  • Barnombudsmannen 2021 Om barns och ungas utsatthet för rasism).

 
 
 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln