ageralogogronbg2

Med facit i hand är det mesta enkelt

Återkommer i det här blogginlägget till skolattacken i Eslöv i augusti då en lärare skadades svårt av en maskerad och beväpnad elev.
I det 1300 sidor långa förundersökningsprotokollet avslöjas en serie händelser som succesivt trappas upp fram till den 19 augusti när killen som vi kan kalla Adam och precis börjat nian packar sin Adidas-bag med vapen, ammunition, skyddsväst, hjälm och en go-pro kamera för att bege sig till sin skola.


”I efterhand är det så uppenbart”
Med facit i hand är det svårt att förstå att inte större ansträngningar gjordes där i Eslöv. Med facit i hand är dock det mesta enkelt, till och med den mest komplicerade ekvation. Precis så är det i fallet med 15-årige Adam. Med facit i hand är det uppenbart att något skulle gå fruktansvärt fel.
 
Två år innan skolattacken i Eslöv går det att finna tecken på att allt inte står rätt till. Problemen ser ut att starta när Adam surfar om ”boffning” det vill säga att bli hög på att andas in drivgas från doftspray. Efter det följde två helvetesår säger hans mamma.
 
Ett och ett halvt år innan det händer åker han dit för snatteri. Det går också rykten om skadegörelse på en rad bilar. Mentorerna har en dålig känsla och kontaktar skolans kurator.
 
Ett år
före attacken uttrycker mentorerna oro för Adam under ett utvecklingssamtal. Han söker kickar och har ofta med sig flera tändare till skolan. Föräldrarna vill inte gärna se problemen.
 
Tio månader före ökar Adam frånvaro. Han ertappas med att klottra nazistiska symboler och slagord. Föräldrarna kallas återigen till skolan.
Ungefär samtidigt rymmer Adam hemifrån efter ett bråk med pappa. Han kommer tillbaka men är så aggressiv att polis tillkallas. En SOL-14 anmälan upprättas vid socialtjänsten.
 
Covid-19 leder till att undervisningen sker på distans och närvaron försämras ytterligare. Under distansundervisningen ser man att Adam har vapen på sitt rum, bland annat en softairgun som han fått av sin pappa. Under lektionerna märker lärare och klasskamrater att Adam chattar på Discord och det hörs ”konstiga diskussioner”.
 
Nio månader innan det händer blir det återigen bråk hemma. Polis tillkallas och tar upp anmälan. Några ytterligare åtgärder vidtas inte heller denna gång.
 
Nu börjar saker hända i ett allt högre tempo. Det handlar om misstänkta stölder i skolan och mer bråk hemma.
 
Sju månader före sätter Adam på sig en armbindel med ett hakkors och ger sig ut på samhället. Han upptäcks av polisen som kör honom hem. Där hittar man flera nazistsymboler och anteckningar om kända skolskjutare. Poliserna som kör honom hem känner vid det här laget en stark oro för Adam.
 
Sex månader återstår när Adam och hans pappa kallas till förhör hos polisen. En LUL, lagen om unga lagöverträdare upprättas. Polisen som förhör dem ser dock inte så allvarligt på situationen utan tror att det handlar om uppmärksamhet och om att provocera sina föräldrar. Ärendet går tillbaka till socialtjänsten.
 
Knappt fyra månader innan ertappas Adam med att bära kastknivar på skolan. Polis tillkallas och man samlas på rektorsexpeditionen där alla uttrycker oro för Adam. Personalen ser honom som en ”tickande bomb” och är orolig att han ska skada nån på skolan.
 
Tre månader före börjar Adam fotografera sig själv med skyddsväst, skelettmask och vapen. Bilderna blir allt fler under sommaren. Hans närvaro på nazistiska och andra främlingsfientliga sajter ökar kraftigt. Adam kommunicerar nu med likasinnade världen över via Twitch, Steam, Discord, Roblox, Telegram, Whats app, Snapchat, MediaFire, Cloudconvert och Instagram.
 
Mindre än en månad före händelsen berättar Adam för en vän på Discord att han planerar en skolattack. Kompisen som förmodligen bor i Italien försöker få Adam att avstå. I stället skickar Adam ”Plan A” tillsammans med en ritning över Källebergsskolan.
 
23 dagar före letar vännen upp en barndomskamrat till Adam och ber honom kontakta polisen. Kamraten är rädd att Adam ska bli arg och väljer i stället att berätta för Adams syster som lovar ”hålla ett öga” på honom.
 
13 dagar före attacken får FBI tips om att någon i Sverige hotar med en skolskjutning. IP-adressen leder hem till Adam. För en av poliserna som kallas dit är det tredje gången hon möter Adam. Hon säger att något måste göras och att det inte handlar om ett pojkstreck. Pappa vill dock inte se allvaret i situationen. Polisen vill säkra all kommunikation men förundersökningsledaren tycker inte att det är nödvändigt. Inga vidare åtgärder görs.
 
Två dagar före upptäcker man klotter på skolan. Någon har sprayat RAHOWA – Racial Holy War och White Power på marken och på en informationstavla.
 
Natten före
attacken är Adam uppe hela natten och sitter vid sin dator. Bland annat sparar han ner sitt manifest och en rad bilder.
 
Strax före halv nio den 19 augusti sätter Adam på sig skyddsväst, hjälm, skelettmask och startar en livesändning på spelsajten Twich. Han tittar in i kameran och säger; ”Remember lads, Subscribe to pewdiepie” En fras han hämtat från attacken i Christchurch. Sen går han in i skolan.
 
Lyckligtvis dödades ingen i Eslöv den här dagen. En lärare skadades svårt och Adam kunde gripas oskadd, trots sin önskan att bli skjuten av polis.
 
När vi nu har facit i vår hand är det rätt uppenbart att något skulle ske. Men när pusselbitarna ligger utspridda på flera olika platser, en del hos polisen, några på ett bord på socialförvaltningen och sen ett antal här och där på skolan och hemma hos Adam är pusslet svårt att lägga. Det är också svårt och inte heller särskilt konstruktivt att klandra någon av de inblandade. Alla gjorde förmodligen vad de trodde var rätt utifrån den information man hade där och då.
 
Det som blir tydligt i det här ärendet är vikten av samarbete på lokal nivå. Om vi ska kunna möta de nya riskerna med personer som radikaliseras online är det väsentligt att inte bara ha kunskap att se signalerna i sig utan också förstånd att foga dem samman till en bild som är möjlig att förstå. För att klara det måste vi ta hjälp av varandra och dessutom se till att fila på våra samarbeten innan saker börjar hända.
Om man i Eslöv samlat ihop bitarna i tid hade nog bilden av den maskerade pojken blivit möjlig att uppfatta långt före morgonen den 19 augusti.
 
Lars S

Etiketter: radikalisering