ageralogogronbg2

Vad händer om jag anmäler?

Vågar jag anmäla? Vågar jag anmäla?






















Alice är upprymd och stolt när hon går ut från mötet med ledningen. Hon har precis fått ett drömuppdrag på jobbet som kan öppna många dörrar för hennes karriär. Hon går till det tomma fikarummet och funderar över hur hon vill fira med sina vänner. Alices enhetschef, som också var med på mötet, kommer in i rummet och lägger en hand runt hennes axlar. ”Nu är du allt skyldig mig en tjänst! Såsom jag snackade upp dig för uppdraget,” säger han och låter sin hand glida ner för hennes rygg. Alice drar sig undan och försöker skämta genom att ge honom koppen kaffe hon precis tagit. ”Här kan du få!” säger hon. Chefen ler lite och tittar på Alice en stund. ”Det kommer nog krävas mer än så,” säger han. En tystnad uppstår i fikarummet.
 
”Jag måste förbereda mig för nästa möte,” säger Alice och skyndar sig bort. ”Vad var det som hände?” tänker hon. Hon går in på sitt kontor och stänger dörren medan scenen i fikarummet spelar upp sig gång på gång i hennes huvud. All glädje för det nya uppdraget är borta. Alice känner sig istället arg och ledsen.
 
Dagen går och Alice kan inte sluta tänka på det som hänt. Hon känner en stor klump i magen. I slutet av arbetsdagen går chefen förbi hennes kontor och sticker in huvudet. ”Bra jobbat idag Alice! Ses imorgon,” säger han. En lättnad sprider sig hos Alice. Han kanske bara skämtade förut eller förstod att han gick över gränsen. Med hopp går Alice hem. Hon kan återigen känna lite glädje över uppdraget. Vid 22.00-tiden plingar telefonen till, ett meddelande från chefen. ”God natt, snygging!”
 
Vad ska hon göra nu?
 
 
Vad händer om jag anmäler?
Vågar jag anmäla?
Kommer jag få några referenser i framtiden?
Kan jag bli av med jobbet?
Kommer det bli någon förändring om jag anmäler?

 
Historien om Alice exemplifierar en stor problematik gällande diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier i arbetslivet. Nämligen, vad händer om jag anmäler? Berättelsen ovan är fiktiv men inspirerad från verkligen händelser som kommit in till oss på Agera Värmland. Frågan kring konsekvensen av att anmäla är något vi, som driver en Antidiskrimineringsbyrå, ständigt stöter på.
 
Oavsett om det gäller sexuella trakasserier, rasistiska skämt, exkludering av personer med funktionsnedsättning eller annan form av diskriminering ställs den utsatta alltid inför valet att anmäla eller inte. Så, vad händer vid en anmälan?   
 
Först är det kanske på sin plats att förtydliga vad en anmälan är. Helt enkelt innebär det att den utsatte (eller tredje part) ger information till arbetsgivaren om vad som hänt. En del arbetsgivare har särskilda rutiner och kanaler för anmälan av diskriminering och kränkningar men det räcker med ett mail för att det ska ses som att arbetsgivaren fått en signal om misstänkt diskriminering. Det går lika bra att anmäla muntligt men ett råd är att lämna någon form av skriftlig redogörelse för dokumentationens skull. Vid kännedom om misstänkt diskriminering, trakasserier eller sexuella trakasserier måste arbetsgivaren utreda skyndsamt samt ta till åtgärder för att säkerställa en trygg arbetsplats. Om inte arbetsgivaren lever upp till de skyldigheterna kan arbetsgivaren bli skyldig att betala diskrimineringsersättning för att man underlåtit att agera. I diskrimineringslagen finns även ett förbud mot repressalier vilket just innebär att den som anmäler inte ska utsättas för bestraffning.
 
För om någon anmäler diskriminering, trakasserier eller sexuella trakasserier ska det aldrig resultera i sämre behandling på arbetsplatsen. Det är en lagstadgad rättighet. Men med det sagt så är det tyvärr inte alltid så enkelt.
 
Många arbetsgivare agerar när en anmälan sker och har bra riktlinjer och rutiner mot trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier som är kända i hela organisationen. Arbetsgivare som ligger i framkant nämner också i riktlinjerna vad förbudet mot repressalier faktiskt innebär. Exempelvis, att en anmälan aldrig kommer påverka prestationsbedömning, framtida referenser eller möjlighet till karriärkliv. Arbetsgivare som agerar aktivt i dessa frågor tar också ansvar för hela den psykosociala arbetsmiljön genom att erbjuda stöd genom exempelvis samtal till de som behöver och arbetar med gruppklimatet även efter ett ärende är utrett. En viktig åtgärd för att minska risken för informell bestraffning genom exempelvis exkludering ur arbetsgruppen.
 
Tyvärr är alla arbetsgivare inte lika aktiva. Händelser av typen med Alice väcker många konkreta frågor där man som arbetstagare kan känna sig extremt utsatt, ensam och maktlös. Särskilt om förövaren är personalansvarig. Det kan ofta kännas lättare att låtsas om att det aldrig skedde eller byta jobb. Du som utsatt behöver dock inte stå ensam. Det finns hjälp och stöd att få. Ett starkt råd är att ta emot den hjälpen.
 
På arbetsplatser finns skyddsombud som kan bistå i ärenden, följa med på möten med arbetsgivaren samt bevaka att arbetsgivaren tar till åtgärder. Är du medlem i ett fackförbund kan företrädare därifrån erbjuda stöd på arbetsplatsen men också juridiskt stöd centralt ifrån.
 
Runt om i Sverige finns även Antidiskrimineringsbyråer som erbjuder kostnadsfritt stöd och rådgivning inom diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier. Vi på Agera Värmland driver sedan 2014 en av dessa byråer och befinner du dig inte i Värmland hittar du de andra byråerna här. Ett annat alternativ är att anmäla händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som i vissa enstaka fall driver fall i domstol men de kan också utföra tillsyn på arbetsplatsen för att se till att arbetsgivaren lever upp till skyldigheterna i diskrimineringslagen.
 
En vanlig dag på jobbet ska vara fri från diskriminering. Läs gärna mer här.

Till dig som blivit utsatt. Du är inte ensam. Det finns stöd att få. Ta hjälp och anmäl!
 
Per Hydén
Verksamhetschef